Cosette Munch

Tänker börja inlägget med att förklara låtvalet till detta inlägg. Min farfar och en vän skapade ett band vid namn Telstars i sin ungdom, som blev kända i Sverige - fick vara hemband till en tv-kanal och även förband till The Beatles första konsert i Sverige ( Min faders fader har alltså skakat hand med John Lennon, den jäkeln!). Vid omläggningen till högertrafik 1967 blev låten framröstad som bästa högerlåten, och jag tycker att den är så himlans fräsig! HÅLL DIG TILL HÖGER SVENSSON ANNARS SLUTARE BAH ME ÄN SMÄLL!!

Bilderna är från i lördags, och folk har lite konstigt hår för att det tsunamiregnade under kollektivgången mot den fina lägenheten. Jag mår lite illa och imorgon börjar jag skolan för första gången på ett halvår, ser fram emot det så himlans mycket.

I'll start this post with an explanation about my song selection. My grandfather and a friend to him created a band called Telstars in his youth, which ended up being very successfull - they were the opening act for The Beatles first concert in Sweden (which means that my dead grandfather have touched John Lennon, semi-badass). At the changeover to the righ-hand traffic in 1967 - the song was voted to the best right-track, and I think It's so catchy!

The pictures are from last Saturday, and people have quite strange hair beacuse of the tsunami-raining during the collective walk to the great apartment. Tomorrow, I will go to school for the first time in six months, I am incredibly excited!

Min godaste vän Karin kom ner till Malmö för att lätta upp mitt dunkla humör den här helgen, här på ett fint café i Lund..

..med världens finaste marsipanfigurer i skyltfönstret.

Sedan kom dessa unga herrar och bjussade på malt. Sådant gillar vi. Och att
tösapågen till höger har låtsasglasögon på sig, och linser under det för att han faktiskt ser kasst på riktigt. Det är inte alltför ofta man träffar folk utan självrespekt.

Mitt humör är i vilket fall som helst fortfarande dunkelt, och kaffemjölken är slut. Man blir ju så opepp.


My friend Karin came down to Malmö to lighten up my obscure mood this weekend, picture-summary.

Jag tog ju dessvärre studenten i fredags, totalt misslyckat. Jag lyckades bli packad redan 12 på förmiddagen under vår champagnefrukost, vårt flak hade INGEN MUSIK och min klänning föstes ner hela tiden. Charmigt.

Min studentmössa har två krokanter för att den jag beställt var banalt, vulgärt, för att inte tala om groteskt ful. Den kostade liksom 80 spänn, och det är ungefär min livslön, om jag tar lån från dödslönen dvs. Så jag tryckte in både standardkrokanten som var finare och den dyra skiten som jag i annat fall hade köpt för högst 20 öre (om ens det).
Kände lite Cosette (ett) mot världen (sjuttioelvamiljoner), jag börjar äntligen knappa in.
 En text i form av "Cosette ... eller?" fick pryda mössan också då jag inte förstår varför någon skulle bry sig om varken mitt efternamn eller klassen ESBD3A då jag inte ens själv gör det.


I unfortunately graduated last friday.
My graduation-cap had two croquantes, the first one I ordered was banal, vulgar, and not to forget grotesquely ugly. It had the cost of around 8 euro, which pretty much is a summary of my life-earning, If I borrow som money of my death-earning. I pressed both of the croquantes into the cap (the one I did not pay for is the standard-croquante, blue and yellow), It would be a miracle If I would use the pay-croquante for FREE if I would have seen It before I ordered It.
A text message saying: " Cosette ... or is it?" decorated the hat too. It's more personal than my last name or my class ESBD3A, I don't even care about that, so why should other people do?











Lördagen får komma med lite på sidan.

Jag tror att mitt hjärta började hacka rejält när mp3:n slog över till Temptation av New order på busshållsplatsen mot Lund. Vilket trams. Byt igen.

Jag och Ämändä (aka den vakande grodan) drog runt i våra pälsar och dansade med folk runt elden. Två fula karlar gjorde närmanden och sprang ifrån oss efter att vi berättat att vi var 42 år. Vi har fortfarande inte kommit över det.

På tåget tillbaka till Malmö så är jag berusad och lyssnar på Hagnesta hill. Då kan det aldrig sluta bra. Hatarhatarhatar hatar verkligen allt och alla, särskilt folket på den där tågvagnen. Kineserna som pussades framför mig var väl helt ok men resten fick mig att önska tåget en kollidering med både mig och alla andra. Jag hade kunnat offra mig för något världsbefrämjande.

På centralen tänker jag att det bara är 50 meter till Linas födelsedags/valborgsfest, men att jag inte vill langa deppen istället för peppen på en sådan tillställning. Så jag tar bussen hemåt istället. På denna bussen, 5:an mot Bunkeflostrand ganska exakt, så träffar jag en otroligt packad Paulina som på något magiskt sätt får mig att åka hem till Oscar. Hos Oscar är det eldtema och alla har klätt sig CRAZY, det är gula, orangea och röda ballonger överallt och Dolly Parton skriker halsen av sig under Great balls of fire. Jag och Erik springer runt och kramas och börjar sjunga lite Combajajaa sånger (jag har ingen aning om hur det egentligen uttalas, eller stavas). Sedan går vi in i Oscars s.k sovrum och lyssnar på Kate Nash "I just love you more", skriker ut låttexten och spiller ut vin över hela golvet som vi snubblar i till fosterställnings-spasmer. Sedan läser vi upp alla kända dikter vi kan utantill, vilket går förvånansvärt bra. Jag kör på lite Baudelaire och svenskt trams, en eller två av den betalbara Poe. Väldigt surrelastisk upplevelse.

Allt blev lite fint i en liten stund.



Det här är den enda bilden jag tog med min lilla rosa digitalkamera, det mest feminina jag någonsin har ägt om man bortser från mina klänningar (vars värde står högre än allt annat, förutom min pälsmössa).
Dessa män gjorde min kväll;