bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin RSS 2.0

Asterix & Jenka

Det enda goda som har kommit ur min nuvarande arbetslöshet är att jag har slutat snusa, för att jag inte har råd alltså. Men igår blev jag så himla trött, sa till herrn att "fan nu ska jag åka till Casablanca och hyra Asterix 12 stordåd, har inte sett den sedan jag var liten". 

Tog på mig min nya kappa och drog iväg.
På väg till tunnelbanan så träffar jag en för mig okänd snubbe som stoppar mig och frågar om jag inte vill komma hem till honom och äta rostat bröd. Bara sådär. Säger att nä, har inte tid. Ska åka till Casablanca och hyra Asterix 12 stordåd. Då säger han att han hänger med, svarar att det kanske inte är så bra eftersom att hans Bregott kanske smälter, men han hängde med ändå, satt och mumlade om att vädret var vackert hela vägen dit och tillbaka tills vi gick åt motsatt håll. Skumt.
Och så fanns den inte! Eller den fanns, men hade försvunnit spårlöst från butiken! Var så himla ledsen och hyrde en annan Asterix film + en Tintin som tröst. 
Köpte även nikotinfritt snus som tröst, för att den hade en gullig isbjörn på. Vilket man fick förklaring till när Jenkasmaken kröp fram i tandköttet.
Köpte även ofotogeniskt godis och så satt vi en tisdag med Jenkasmak i mun och gamla filmer. Som en tillbakatripp till 90-talet.
 


The only good thing about being unemployed right now is that I've stopped using snus, because I can't afford it. Yesterday, I told the gent that I would go to rent The twelve tasks of Asterix, which I haven't seen since I was a child. On my way to the subway I met a stranger who asked me if I wanted to come home to him to eat some toasts. Just like that. I told him that I didn't have time, because I wanted to rent The twelve tasks of Asterix. He then told me that he wanted to come with me, and mumbled about the weather all the way to the video store, and all the way back. Strange. Anyway, the film had strangely disappeared from the store, so I had to rent another Asterix film, along with a Tintin film as a comfort.I also bought nicotine-free snus and sweets, got home and felt the overwhelming nostalgia.

Coat, blouse, wig
 

Djurplågeri/Animal abuse

Jag tänker ibland på den där hunden som agerade eftersläp bakom en bil på öppna gator mitt i Stockholm förra året. Hunden hann avlida innan andra tutande förare hann få polisen på plats, eller förarens uppmärksamhet. Sedan så slår det mig hur otroligt mycket miljön har påverkat oss för att vi överhuvudtaget skall reagera på en sådan ”banal” sak.

-Låt oss nu ponera att hunden används till djurförsök för smink (kanin), då denne inte kan rengöra ögonen genom fukt likt andra djur (dvs, en otroligt intensiv smärta). Tänk att hunden är fastspänd med huvudet utåt, gifterna tas in i ögonen och smärtan är så intensiv att ben och ryggrad rentav kan gå itu i hundens försök att ta sig därifrån. Ändå är man inte en stämplad djurplågare för att man köper en mascara från Lóreal.
- Låt oss då ponera att hunden är en fisk, en helt vanlig fisk inför hobbyfiske (för att gå inför den mjuka varianten). Efter att hunden har fått en stor krok genom sin käft och dras en bra bit, så kommer den antingen att sluta med att drunkna (kvävas) till döds, eller att bli misshandlad till döds (klubbas). Men fiskätare ses inte som djurplågare.
- Låt oss nu ponera att hunden är en mjölkko. När hunden har fött sina valpar så separeras dem nästan på momangen (troligtvis dödas valparna) , för att din vän vill ha hundens mjölk. Nu vill hela familjen ha hundens mjölk, och tvingar alltså ut mer mjölk än vad som naturligt kan komma ut. När mjölken är slut görs proceduren med födandet om igen, tills hunden inte längre har styrka, och då blir hon alltså slaktad.

Egentligen kan vi applicera händelsen på det mesta inom djurindustrin, päls, skinn, kött, husdjur, cirkusdjur, djurparker etc, de tre jämförelserna ovan är otroligt nog av de mildare varianterna, och trots detta skulle jag säga att varje alternativ är värre än händelsen som inträffade i Stockholm förra året.
Enligt ren etik är alltså du som köper en mascara från Lóreal mer av en djurplågare än en person som kedjar fast sin hund bakom en bil och kör omkring fram till att denne avlider.
Vi har helt enkelt omgett oss av vad etablissemanget har delgivit åt oss så länge att vi helt enkelt har slutat reflektera; ser vi ett klipp om djur som flås levande i Kina så dyker ironiskt nog tårarna upp, ett alternativ som de flesta antagligen skulle välja utöver att leva som slaktgris i Sverige.  Frågan är om man överhuvudtaget kan kalla sig en ”djurvän” om man köper djurtestat smink. Skulle du stoppa in knivar i miljontals människors ögon varje år för att se snyggare ut? Troligtvis inte. Då ser du alltså ner på de som inte tillhör din egen art, och alltså inte delar ditt intresse. Du kanske helt enkelt är lite mer empatilös än personer som sparkar sin katt till döds, och för folk är det väl halvkul att ta in.

Jag vill även minnas att Cissi Wallin brast ut något om att kvinnor generellt inte basunerar ut sina åsikter likt hon själv, vilket hon tydligen blev ”störd” på i sitt radioprogram för kanske ett år sedan. Hon fortsätter med att förklara att Elsa Billgren är ett praktexempel på den här kvinnan, som inte ”helt och hållet” sagt att det är fel att gå på cirkus där djur medverkar (fastän Elsa faktiskt noterade att det kändes fel). Hon fortsätter med; ”Ja, jag tycker ju att det är ren djurplågeri!”.

Utan att reflektera över att Cissis eget köttätande möjligen är mer av ett djurplågeri än att gå på en cirkus med hästar. När folk dessutom har kritiserat LCHF för all köttkonsumtion är Wallin först med att tala om att det inte alls är vad dieten handlar om; utan att reflektera över att gemene man på dieten faktiskt ökar sitt köttintag på grund av mättnad i form av proteiner, att hon inte gör det får stå för något annat. 
Hon vägrar helt enkelt identifiera sig som en av de största bovarna inom djurplågeriet när hon väl blir näpsad, men har inget emot att hoppa på någon som delger sig av en mildare variant.
 
Tycker att det är så förbannat tråkigt att folk inte reflekterar över vållandet som tillkommer utifrån deras eget agerande, precis som när vi gör grimascher på bild för att undvika vårt verkliga utseende.







A too long text to translate about hidden animal abuse, you can always use google translate if you are curious.
 
 

Gos.

 
 
När det kommer till pälsjackor (fake alltså, jag är väl inte den som är den) så har jag på sätt och vis alltid tyckt att det ser ut som en fet råtta muterad i stuprännan, men har, liksom min syster som varje jul försöker få sig till att tycka om julmust men som år efter år spyr i en buske istället, försökt ta grejen till mig. Brukar skänka iväg det till någon second hand butik efter ett par veckor (samma ställe som jag antagligen köpte den på, chärity).
Men den här är ju så gos. Som en snuttefilt att trösta sig med när man har bränt sin sista pasta på spisen.
 
Annars så har jag fått en fet skada i vänster knä.
Så var det med den saken.
 
 
 When it comes to fur coats (fake ones, obviously), I have in some sense always thought about it as a fat rat mutaded in the gutter, but just like my sister every Christmas is trying to like julmust but vomit in bushes instead, I've tried to let it get to me even if I look like a mutaded rat in the gutter.
But I have to say that this one is so cuddling. As a blanket to comfort myselft with when I have burned my last pasta on the stove.

 Dress, coat
 

Knytt

 
Är ju världens sämsta beautyguru, men kom nyligen på knixet för hur jag ska göra lockar med en kass plattång (har försökt i år). Vet inte ens hur man sätter på en himla ögonskugga egentligen, allt det där är rena rama Nikola Tesla-fysiken för mig.
När jag väl har fått ett himlans jobb så tänkte jag låna och köpa sjuttioelva fysikböcker och bli ett geni förresten, en tanke som hemsökte mig efter att jag påminde mig om att fysik var mitt favoritämne i grundskolan. Att det låg på en ganska låg nivå på den tiden försöker jag komma bortom, det är först nu jag har kommit till insikt om att jag bara fyller 22 i år, och har hemskt lång tid på mig att lära mig åtminstone fem språk till!

Kappa, skor och halsband här, klänning här, resten second hand!

 
 I may be the world's worst beauty guru, but I recently figured out how to make lasting curls in my hair with an old straightener (I've been trying for years). I don't even know how to put on an eye shadow, it's all Nikola Tesla physics to me.
Speaking of physics, I thought about purchasing tons of books about the subject to become a genius, as soon as possible. I recently came to the conclusion of my young age and it's possibilities, I will at least know how to speak five more languages.
 
Coat, shoes and necklace here, dress here
 

Som

 
 Efter ett par fina dagar av nedräknande kändes det som att jag hade en bumling av vemod i mage, strupe och allt annat man drar med sig i kroppen idag. Gick in på världens mysfik bara ett broavstånd härifrån och lämnade in ett skriftligt cv. Passade samtidigt på att beställa en kaffe för att läsa ut Nabokovs självbiografi, tappade min servett på golvet och gjorde en trana av den istället, som fick titta på. Inget vemod från det hållet för övrigt, det där var faktiskt det finaste med dagen! Skulle kunna hänga där för alltid. Tror dessutom att boken är den enda bra självbiografin jag någonsin har läst ("Låt höra av dig, minne" är titeln f.ö., fick den av Karin i somras! Tackar och bockar och kramar).

Nedräknandet har handlat om Thielska galleriets Munchutställning, då han fyller 150 sent i år! Det kickar igång redan imorgon (lördag), så gå dit vettja!
Första bilden är en julklapp från Linn förresten! Fantastiskt omslag om jag får säga det själv!



 After a few lucky days of countdown, I felt like I had a bumling of melancholy in the stomach, throat and everything else within the human flesh. I went into a cosy café just a bridge from here, and submitted a hand written resume. I took the opportunity to order a coffee and read Nabokov's autobiography - dropped my napkin on the floor and made a watching crane of it instead. No sadness from that direction though, it was actually the nicest part of the day. I would gladly hang around in that place forever. I also believe that the book is the only good autobiography I've ever read (Speak, memory).

I have counted down the days for the Munch exhibition in the Thiel Gallery, which is a 150 year bithday celebration! It opens tomorrow, hish.