bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin RSS 2.0

Q&A - part 2

Favorit te och godis?

Favoritte är är Kusmis Prince Vladimir i alla tider. Jag hade aldrig ägt en burk (då dem kostar 200 kronor styck), förrän jag fick en när jag fyllde år av världens finaste för två månader sedan! Så himla fint. Mitt favoritgodis är saltlakrits. Gärna hård. Fick också en sådan när jag fyllde år, ganska träffande.

 

Dricker du mjölk?

Nej, jag dricker sojamjölk! Jag och Linn (min roomie) försökte oss på mandelmjölk som var sötad till kaffet för några månader sedan, det smakade som en ren besudling i våra arma smaklökar. Borstade tänderna och grät en skvätt och försökte därefter blanda ut den med sojamjölken, vilket smakade förträffligt! Tips!

Lista på favoritlåtar?

Hoppas jag bli förlåten, men jag orkar inte göra en lista. Mina favoritlåtar textmässigt är Olle Adolphsons Trubbel och Tom Waits Blue Valentines. En massa andra också, men dem två delar väl första platsen skulle jag säga. Låtmässigt är det Moonlight Sonata av Beethoven och Ack värmeland du sköna av Jussi Björling.
Bästa fyra.
 
Hur såg du ut när du var liten?

Som en tarm ungefär. Nej, men jag såg ut som ett lik; arg, benig och vit.
Hade f.ö öknamnen "den vandrande pinnen" samt "den vita kritan".

(Till höger, omkring 11-12 år gammal)

Hur var du när du var liten?

Jätteledsen och jätteblyg. Det var praktiskt taget omöjligt att prata med mig, åt alltid knäckebröd utan något tillbehör då jag inte vågade fråga om någon kunde skicka smöret. Såhär.

Hur var du i högstadiet?

Det var ganska fint, eller, hade jag varit sådär nu så hade jag avskytt mig själv, men i den åldern var det charmigt. Umgicks med en person i klassen, vi gick runt och smaskade lakritsremmar, gick på teater och operetter efter skolan och kallade resten av klassen för "pöbeln". Satt och pluggade pretentiösa citat av Oscar Wilde för att verka fin på fritiden. 

Har du ätstörningar?

Nej.

Har du några fobier?

Ja, jag är jätterädd för sniglar. Jag tycker själv att det är så ofantligt löjligt, men jag kan verkligen inte komma över det. Kommer en stor, spansk snigel förbi på vägen så kan jag skrika och springa iväg sjugoelva kilometer och lägga mig i fosterställning tills chocken har lagt sig. Fyfan för sniglar.

Du skriver sällan om din familj? Har du syskon? Träffar du din familj ofta?

Jag har ett par syskon, har dock bara kontakt med min lillasyster Smonk.
Ett förträffligt exemplar av människosläktet, för övrigt.

(Smonk är förresten också rädd för sniglar)
 
Bor du i stockholm?

Javisst.

Favorit djur?

Jag tycker om ståtliga, kungliga och lite småfarliga djur som ändå har en uns av gullighet.
Det här  (tycker dessutom att dessa slår de mesta då de har en mustasch, fabulöst)
 
 Bästa filmer?

Den allra bästa är Der himmel über Berlin! Följt av Quills, Resan till Melonia, Bladerunner, Eternal sunshine of the spotless mind, La Strada, 2046, Lolita (1997) och en hög andra.

 
 Hur/när/var/varför fick du ditt intresse för konst?

Det började väl med att jag alltid har tyckt om att rita, särskilt när jag var liten. Brukade alltid springa till porträttmålningarna i Malmö hus och stirra på tavlorna i flera timmar när jag var där. När jag var omkring 6-7 så fann jag John Bauer och sparade min veckopeng hur länge som helst så att jag kunde köpa en adressbok i jultidningarna med Bauer illustrationer i. När jag sedan fyllde tio och bytte skola så hittade jag en så himla fin Bauerbok i skolbiblioteket. Stoppade ner den i väskan och har den ännu som följeslagare. Folk förstod väl att det var sådant jag tyckte om, så jag fick konstböcker i present ganska ofta. Tyckte därefter ganska mycket om Chagall och annat jag mindre förstår mig på nu, och så blev jag förälskad i Edvard Munch och Magritte när var omkring 13-14, och är det ännu! Har man läst konsthistoria som jag gjorde i tre år under gymnasiet, så blir man ju  insatt i olika perioder och konstnärer månadsvis. I åtta veckor tyckte man bara om holländska konstnärer, i åtta andra veckor något annat. Men den tidiga modernismen blev melodin till slut.
 
 Vad ville du bli när du var liten? 
 
Poet! Skrev dikter på näsdukar på fritids och läste sedan upp dem för Smonk som alltid skrattade åt dem.

Vilken kändis brukar folk säga att du är lik?

Brukar inte få någon sådan särskilt ofta, men det som mest kommit upp är Vanessa Paradis. Vad jag ser så har vi bara ett glugg gemensamt.
 
 

Meet me out for coffee, where we'll talk about it all

 
Får tag och sluta med citerandet av Waits, men har i hemlighet alltid tyckt att den där "Someone like you" av Adele är en urbotligt kass kopia av Martha. Kan nästan bli arg när jag hör den. Kan däremot bli glad när jag hör Tim Buckleys cover av Martha mästerverket!
En tår i mitt öga åt det!
 
Nu skall jag skriva på min uppsats. Hade spade. 
Tröja, byxor, skor



I have to stop quoting Waits all the time, but I've always thought that "Someone like you" by Adele is a crummy copy of Martha. I almost get angry when I hear it. One thing that makes me glad is the Martha cover by Tim buckley though! 

I'll return to my essay now! 
Sweater, trousers, shoes
 

Q&A - part 1

Första delen, skall ploga igenom alla frågor

 Har du någonsin mått dåligt över dina framtider? Att du har glugg alltså. Du brukar ju inte visa så ofta som du borde!

Mina framtider?! Får anta att du menar framtänder,men gud ja. Min största önskan som liten var en poetbok och en tandställning. Jag hade fått för mig att mitt utanförskap som en parvel berodde på framtänderna, då det var dem som jag mest fick slagord om. Nu tycker jag förstås att dem är fabulöst charmanta! Jag har inte medvetet gömt undan dem på bilder, det har bara blivit så. Men här får du en gammal och en ny bild om du saknat dem;

 
Du klär dig alltid så fint - går du nånsin runt med typ mjukisbyxor?

Jag äger inga mjukisbyxor per definition. Har däremot ett par mjuka, svarta haremsaktiga byxor som jag sover i och ibland vandrar runt i på dagen, brukar dock undvika det då man blir så trött av att inte vara klädd. 

En sak som jag alltid har undrat är, med tanke på att du är student och har taskig inkomst (liksom jag själv, som också är student) har råd med alla fina kläder? (som inte är begagnade). Jag funderade på om det kanske är så att du blir sponsrad, eftersom att du är/var modell.

Jo, jag blir lyckligtvis sponsrad. Vilket betyder att jag slipper äta linser i två veckor på grund av vinterskoinköp! Jag har däremot aldrig blivit sponsrad med kläder då jag jobbade som modell. Fick  pengar, hårprodukter och ett presentkort på en frisörsalong. Ganska lyxigt då jag aldrig hade varit hos frisören förut.

Har du någon gång hatat din stil? Vad har du gjort då?
Nej, det tror jag inte. Har sållat ut enstaka plagg av trötthet och på så vis bytt kläder succesivt. Det är väl så det brukar gå till hoppas jag?
 
var det jobbigt att sluta äta kött?

Nej, inte ett dugg. Kan knappt förstå att jag har ätit det, då jag blir så ofantligt äcklad av det nu. 
 
vad är det läskigaste du vet?!
Spinosauridier! Får tårar i ögonen av blotta bilden!
Största köttätande djuren som funnits, med ett ansikte av en krokodil! Krokodiler kommer för övrigt på andra plats, tillsammans med vithajar! 

Hur lång är du?

Jag är 177 cm lång.

Favorit tårta?

Det har alltid varit budapest, men jag tror att jag mot alla odds har hunnit tröttna på gudomligheten. 
För tillfället är det nog toscanatårta. Men det kanske inte ens räknas som en tårta?

Ifall du fortfarande röker, vilket märke?

Har slutat röka, och blir mest illamående av det nu för tiden. När jag rökte så rökte jag Lucky Strike, men en gång för tre år sedan beställde jag Sobranie cigaretter från London. Egentligen mest för att Amanda tre år tidigare än den här händelsen berättat att hon ville ha det, och då tänkte jag väl att det skulle bli en ypperlig födelsedagspresent, och medan jag ändå höll på så beställde jag ett paket till mig själv. Det blev en hit, men smakade förfärligt. Delade ut resten på en nyårsfest ett par månader senare.
Jag, Amanda och den gudsförgrätna Sobranien.

Vad pluggar du?

Litteraturvetenskap med inriktning Litteratur och kön under 1800-talet.

Har du några bästa vänner? vilka slags människor dras du till?

Jag har ett par personer som jag anser stå mig närmare än andra, ja. 
Dras mest till personer som inte tar så mycket plats (med undandtag), och som jag finner intressanta. Förstås.

Vilka böcker tycker du är så bra att de är ett absolut måste att läsa innan man dör?

Alltför många! För att nämna ett par; 

H. Söderberg - Den allvarsamma leken
V. Nabokov - Han som spelade schack med livet och Lolita
G. Orwell - Leve Aspiridistran och Snappa efter luft
G. Hellström - Kuskar
T. Jansson - Vem ska trösta knyttet?
N. Ferlin - Alla böcker
Samt essäen "Such, such were the joys",

För övrigt är det här en bild som hela internet tycks ha snott ifrån mig, under rubriken "Frankrike". Tycker att det är en ganska stor kontrast mellan det och en sunkig balkong i Malmdö. Men varför inte.
 
 
Vad har du för mobil?
 
En gammal Ericsson, skall aldrig ha mig en himla iphone.


The first part of my Q&A, I didn't get any questions in English, so I'll leave this part in peace!

Fråga/ASK

 
Innan ni läser mitt inlägg av beklagan så tänkte jag göra ett Q&A inlägg eftersom att jag fått förfrågningar om det. Som jag kan svara på, fråga på i kommentarsfältet nu, om vad ni vill så kommer svaren snart upp!
 
Fick en räkning på över 3000 för att jag slarvat bort min kompis pojkväns hemnyckel. För en borttappad tramsnyckel. (Min hyra = 3000, busskort = 600 mat, osv) min inkomst är lite csn, så man kan ju gissa sig till vilken trevlig julmånad jag kommer att ha här på Kungsholmen. Värst av allt är ta mig tusan fan, att jag bara fick 6 dagar på mig att betala räkningen sedan jag fick den, och om jag inte gör det så kommer 8 % av kostnaden läggas till på den ursprungliga?! Hade huggit av min högra arm för ett jobb just nu. Försökte trösta mig med linssoppa efter räkningen, men linspåsen var fylld av småkryp. Hade redan hunnit äta innan jag märkte eländet och åh arma liv.

Jacka här, örhängen här och resten har jag berättat om förut.


I will make a Q&A entry soon, so just ask what you want in the comment section below!

Don't mind the long Swedish text in this entry, It's just depressed and filled of hopeless economic situations and bugs in my lentil soup.
Jacket here, earrings here
 

Moffat

 
Eftersom att jag haft en ABBA-period (vissa får det att låta som en guilty pleasure, som om man borde skämmas?!) på sistone så blev skorna (här) ett måste då jag såg dem, dessutom går det förträffligt ihop med kappan (här). Får till min bekantskapskrets lättade suckar medge att jag har hunnit tröttna. Har däremot inte hunnit tröttna på låten i inlägget! Har ju nämnt den förut, men fy åh gud pust flämt flås vad bra den är. Nästan det bästa som kommit ut sedan Here we go av Arab strap!

Since I had a very intensive ABBA-period (some people make it sound like it's a guily pleasure, as if I should be ashamed?!)  recently, the shoes (here) had to come home with me, along with the matching coat (here). 
With my acquaintance relieved sighs I must admit that I've grown quite tired of the band, but I am certainly not tired of the song in this entry! I've mentioned it before but I oh, gosh, phew, flicker, huff whenever I hear it! It's almost the best thing published after Here we go by Arab Strap!
 

It's just that I've been losing so long

 
 
Hej! Jag och Stockholm firar, flyttade från Göteborg till Stockholm för lite mer än ett år sedan. Jag sätter alltid en låt vid varje dagboksinlägg för att förstå mig på vad jag menade i efterhand. Såhär skrev jag om saken då;
 
November 2011
Nico - These days 

Jag skall försöka sätta ord på min onödigt naggande känsla ikväll; Jag är trött till döden men lyckas inte sova, mina fötter gnids mot varandra i vanlig ordning och bland mina grubblerier har de blivit för varma, jag befriar mina livsföljeslagare ur täckets våld och då vågar fossingdjeflarna frysa istället! Såhär fortsätter tortyren i samklang med grubblerierna.
Det är väl vad som krävs för att jag skall orka skriva något. Mina fötter har högre tankar om mig än något annat.
 
Jag behöver lite motivation. Särskilt i en knepig livssituation. Jag bor ju i Stockholm nu, ja, jo, det är sant, jag lovade att det inte skulle stämma men det fick det lov att göra enligt grekernas förutbestämda öde. Varför? På grund av ord! På grund av ord.. det är allt som behövs för att jag skall fly från fågelboet med luden kropp över motorvägen, ändå betyder ord så lite! Nåväl, detta tillhör förstås det förgågna (en vecka sedan), låt mig föra fotkampens ledande tankar mot framtiden;
 
Jag får lov att fly till Storbritannien till sommaren, det är så planen ser ut. Det känns som att hela Sverige har ett anseende, även Stockholm, och därmed även jag. Antingen är jag för ung eller för gammal (för ung för att glömma, för gammal för att minnas) för att ge utrop för min egen barnslighet; JAG vill ha anseende om folk, inte att folk skall ha anseende om mig. Jag vill inte jämföras, varken prisas eller sänkas; och inte för att jag själv anser mig vara bättre, men för att jag förstår att det är vad som påverkar mig själv och min egen kapacitet; låt oss säga i form av självförtroende. Men här har alla ett anseende, och jag vill själv tycka alldeles för mycket. Jag är en så förskräckligt dömande person att jag konstant tar fel.Man kan aldrig ta rätt om man är en dömande person, då skall man skratta åt folks oförskämdheter och se vart det leder! Tacka gud åt att jag håller detta för mig själv, och tacka gud åt att jag gav upp tankar om en existerande gud vid åtta-års ålder.
 
Hur som. I Stockholm finns det väl inte vettigt folk, det här är staden för alla som tror sig vara vettiga. Det är förstås ännu en dömande åsikt utan något som helst underlag; tro inte att jag känner någon här uppe. Jag känner bara mitt påslakan, min porslinsko och Romolus och Remus här. Mina fötter har jag ju hunnit bli ovän med, trots min korta vistelse! Men nu skall jag berätta en hemlighet; trots anseende, så har jag blivit förälskad i staden. Det känns som att den har dammat av en gammal bok jag tidigare glömt bort, och helt plötsligt är alla andra skriftliga verk värdelösa. Varenda gata, varenda rispa på en byggnad, novemberkören i slottskyrkan och tankarna på att Nils Ferlin har vandrat omkring här ger mig gåshud. Det är som en underskön förbannelse.
 
För att förklara anseendet lite närmare så menar jag såhär; personen som sitter tyst under middagen, i bakgrunden på festen eller med tummar rullandes blir den ointressanta i anseendet, men inte ointressant på ett vis där man lämnas ifred. Man måste sprida anseendet gällande personen, och det är där jag inte vill vara med längre.  Här måste man ta för sig, har jag fått för mig, annars spelar inget någon roll. Det räcker inte med att vara trevlig.
Så, vad skall vi välja; att vara ensam eller ha dåligt anseende? Man är väl lika ensam vilket som.
Jag förstår inte hur man överhuvudtaget orkar försöka gång på gång. Det enda väsmakande sällskapet är staden i sig, samtidigt som det är staden som är giftet, en feber i blodet.
 


I moved to Stockholm about a year ago from now, and this is what I wrote about it in my diary right then. I always have a soundtrack in my entries to interpret what I felt at the moment; 
 
November 2011
Nico - These days
 
I will try to put my nagging feeling into words tonight; I'm tired but I can not sleep, my feet are rubbed against each other as usual, and because of my rumination, they become too hot. I relieve my life-long companions from the violence of the cover and my bloody feet dare to freeze instead! Like this, the tortue have continued on with my pondering..
That's practically what it takes for me to write something these days. At least my feet believe in me.
 
I need some motivation. Especially in this tricky situation. I live in Stockholm now, yes, yes, it's true, I promised that it wouldn't be so, but the permission of the Greeks predetermined fate allowed it. Why? Because of words! Because of words... that is all that will make me escape from the bird nest with my callow body over the highway, yet words means so little. Well, this is of course the past (a week ago), let me bring my tortured feet's leading thoughts about the future; 
 
I'll have to fly to the UK this summer, that is what the plan looks like. I feel like Sweden have a certain reputation, even Stockholm, and thus even I. Either I am to young or too old (too young to forget, too old to remember) to provide announcements for my own childishness, I want to have thoughts about people, but I don't want people to have thoughts about me. I do not want to get compared, either praised or lowered, and not because i consider myself to be a better being, but because I understand that it is elements who affect myselft and my own capabilities, let us say, in the form of self-confidence. But everebody have an image here, and I probably want to take thoughts further than I should. I am terribly judgmental, which means that I constantly take things wrong. You can never be right about anything if you are judgemental, in my opinion. We have to laugh at people's insults and see where it leads us!  I thank god for at least keeping my thoughts to myself in all matters, and I thank god for giving up believing of an existing god since the age of eight.

This is not a city with reasonable people, it's a city for everyone who believe they are reasonable. It is of course yet another judicial opinion without any basis, There's not anything to take by words, I don't know people here. I only know my porcelain cow and my Romulus and Remus statue. Despite my short stay, even my feet seem to be an enemy this night. And here comes the secret; despite the reputation (image), I have fallen in love with the city. It feels like I have dusted off an old book I have forgotten, and suddenly all litterature seems meaningless except for that one. Every street, every scratch on a building, the november choir in the old chastle church and the thoughts of the poet Nils Ferlin walking around here gives me goosebumps. It's like a beautiful curse.


To explain the image better; It's a person who sits quietly during dinner, in the background at the party with thums rolled, who becomes the person with an uninteresting image, but not unattractive in a way where the behaviour is left alone. You must spread the reputation regarding the image, and there's the part I don't want to get part of. You can be as nice as you can, but it wouldn't be pleasant for the image. 
So what should we choose; to be alone or to have a poor image? You'll be lonely anyway.
I do not understand how we bother to try over and over again. The only good tasting part of the society is the city  itself, while the city still is the poision, a fever in the blood.


Mys


En bild från Alla helgona på Skogskyrkogården, och myströjan med myskjolen från samma sida!

Har kliat mig om huvudet angående den mindre tsunamivågen av besökare och kommenterare som nyss hälsat på. Vad var det för ett ljuvligt kreatur som förde hit er? Är nyfiken in till döden. Och stanna för all del!
 
Det var mest därför jag uppdaterade. För att jag är så nyfiken. Nu skall jag göra en vegansmoothie och läsa avhandlingar! Tjing. (har fått frågor om jag är lång förresten, eftersom att jag ser lång ut, och ja - jag är lång. Nu vet ni).


A picture from All saint's day and a cosy sweater with a cosy skirt (from the same site).
 

If you keep me in your heart, then keep me in your wallet tucked between the money that I wasted on you.

 
Nästa vecka hade jag tänkt röra på min arma kropp för första gången på år och dar, börjar bli rädd för mitt svaga immunförsvar och dåliga fysik. Jag är lite som en sten, en bumling, jag rör mig om jag måste, och när jag vill.
Lite som den här grejen. 
 
I och med att det var sedan Spinosaurus guldålder som jag uppdaterade senast så verkar inte enbart den kroppsliga fysiken vara trögflytande. Min största mardröm för all del. Att träffa spinosaurider, är livrädd för krokodiler som det är. Bull att söta pandor, isbjörnar och tigrar skall dö ut när det är urtidskräket som borde förkastas inom ekosystemet!

(väska här, blus här)
(Titeln kommer från den mest eminenta sången som kom ut förra året, den här. Ian Curtis är ta mig tusan fan ett ingenting jämfört med John Moffat! Och ändå lyssnar ni inte på honom. Gör det nu, genast.)
 
 
Next week, I will try to move my unfortunate body for the first time in years, I'm starting to get worried about my weak immune system and bad physics. I'm like a bumling, I move when I have to. Like this thing.

I haven't updated here since the golden age of Spinosaurus, it seems like it isn't just my bodily physics who are viscous. That is my biggest nightmare by he way. Meeting a spinosauridae, I'm terrified of crocodiles as it is. It's to bad that charming pandas, polar bears and tigers are dying out when it is the prehistoric skunks that should be discarded in the ecosystem.

(bag here, blouse here)