bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin RSS 2.0

Kära hjärtanes + Giveaway


Kjol här

För omkring en vecka sedan kom Moa upp, hälsade på ända bort ifrån Malmdö-landet. Vi satt på Riche och drack svindyr alkohol, och jag trodde att jag skulle dö av saknad när hon gett sig därifrån.
Sedan så, nu, i fredags, får man världens finaste brev med världens finaste presenter (stay-upsen+JohnGallianoprovparfymen), så att vi båda kunde lukta likadant varje dag, för att då kan man låtsas att man är nära varandra. Moa har för övrigt en av de där få signerade STORA flaskorna från kollektionen, det är värt att skryta om. Om man vore henne alltså. Finast är alltihop ivarje fall, föll en liten tår. Det är fyra timmars X2000 mellan oss (räknat med SJ, så kan vi ju säga sex timmar), alldeles för lång sträcka. Räknar för övrigt alla sträckor i X2000 tid, aldrig i mil. Det blir lättast så.

NÅVÄL, nu är det min tur att skänka ting till er! Det som står på spel är ett par strumpbyxor och 120 dollar att handla för på Romwe. Skulle själv inte banga. Det enda ni behöver göra är att registrera er här (om ni redan är registrerade så behövs det inte), och lämna er e-mail adress i adressfältet. Som sagt så är jag sämst på att välja måfå-vinnare, så den som berättar den finaste historien berättar. Något fint som hänt, bara. Som mitt brev ungefär.

Tävlingen avslutas på alla hjärtans dag. Då kommer även en kupong användas som ger sisådär 30% off på allt, såhär ser den ut; V-day30% . Vilket betyder att den som vinner, kan använda koden och få 36 dollar mer att handla för. Om man vill alltså.




Skirt here

Last friday, I got the most fine letter in the mail from my friend Moa, with the most finest gifts in it (the stay-ups+the JohnGallianosampleperfume), so that we both can smell the same way everyday, and pretend to be closer to one another. Moa also have one of the few autographed BIG bottles collection of that perfume, which is worth bragging about. If you were her. In any case, it was the finest happening in a long time, a tear almost fell from my icecold cheek.

WELL, now it's my turn to give things! You can win a pair of tights and $120 to shop with at Romwe. I wouldn't say no! All you have to do is to register here (if you already are registered, it's not necessary to do it again), and submit your email adress in the comment section. That said, I'm bad at picking random winners, so whoever tells the finest story wins. Something as good as the letter I got from Moa. Or just something that recently happened, it's a valentine's day give-away after all!

The contest will end at valentine's day, you could also use a coupon on that particular day which gives you 30% of everything in Romwe! The winner of the contest can use the code as well, here it is; V-day30%



Blå

 

Klänning härifrån

Boendet gick åt hälsefyr, csn bråkar och jag vaknade upp med ansiktet fyllt av röda sår om morgonen igår.
Såhär kan man ta mig sjutton inte ha det.

Orkar inte vara fyndig eller småpratsam nu, så jag frågar rakt ut; vart köper man billiga målardukar här uppe i hufvudstaden? Jag hade ju kära Systrarna Grene i Malmdö (bestämde mig att flytta därifrån när dem lade ner). Med människoflykt i samma ofrånkomliga anda som Gäddornas vita kött (det ligger i min biologi förstår ni) åkte jag in till Triangeln där jag steg in till systrarna, luktade på kaffet de själva sått i Afrika, öppnade teburkarna där de själva suttit kring köksbordet och tjaffsat om vilken blandning som lämnar luktsinnet i störst eufori, tittat på de handsydda små dockorna som systrarna sytt eller kaninerna som hoppar när man skruvar på dem och kostar en tia vid ingången, glowsticksen som låg bredvid barnleksakerna som jag och Moa köpte fickorna fulla av och låtsades att vi var indiska gudar en kväll på kontrapunkt med.

Allt var förstås en låtsaslek, av bästa sort.
Och nu finns dem inte längre, systrarna fanns aldrig. Inte Malmdö heller för den delen, så vart fasen köper man billiga dukar?

 

Dress here
My anticipiated accommodation went to hell, and I woke up with my face full of redsores last morning.
Oh god.

I won't bother being witty or hobnobbing right now, so I'll ask you straight out; where do I purchase cheap canvases here in the capital? When I lived in Malmdö, I had my dearSystrarna Grene boutiqe (I pretty much decided to move out of there as soon as possible when they closed down). With the same inexorable white flesh pikes have to run away, I ran away to Systrarna Grene (It's in my biology, you see). I took the bus to the triangle, entered to the sisters, smelled the coffee they had plucked themselves in Africas savanna, opened the teapots the sisters had putted together around the kitchen table to make the most euphoric flavour for the most common people's senses, looking at the handmade small dolls that the sisters sewed, touched the glowsticks next to the children's toys that I and Moa bought and pretended to be Indian gods in a club.

Everything was made up, of course. The sisters didn't exist, but it was certainly made up of the best variety.

And now, they no longer exist. Not Malmdö either for that matter, so where the hell do I purchase cheap canvases?


Begär. Passion.

Kan inte lämna tillbaka två böcker på biblioteket utan att få hem sex nya, med en sjunde på beställning. Imorgon avlöses startskottet till intet tröst min kurs (ungefär sex nya böcker, igen), likt de ovetande timmarna innan en älg möter den bistra smaken av människologik en oktoberkväll.
Har mitt älskade presskaffe redo nu. Har fått höra att Stockholms universitet skall se ut som ett råtthål, men att studentölen kostar ena 25 kronor. Som Basement i Malmdö då, alltså.
Klänningen kommer härifrån osv.
I can not return two books to the library without having six new one's as my companions home. Tomorrow, the starting point of my new course will take place, just like the unknowing devilish hours before a moose encounter the bitter taste of human logic on a Swedish October evening (hunting season).
I have my beloved coffee ready now. I have been told that the university in Stockholm looks like a rat hole, but that the student beer only have the cost of 25 kr. Just like Basement in Malmdö, then.
You can find the dress here.

Nessun Dorma.

Snart tar jag mitt pick och pack och flyttar vidare. Samma stad, men mer centralt. Åkte ner till Malmdö och hämtade kvarlevnaderna av porslin och böcker. Hela Strindbergsamlingen tog sig förvånansvärt nog uppåt.
Har varit försumlig när det kommer till den här sidan, min formspring, att svara på mail och på ett mer givet personligt plan till egen större besvikelse.
När jag var omkring 17 år tog det slut mellan mig och en före detta som for sin kos till Frankrike, en vän skulle spela upp en låt som hon tyckte var bra för att trösta mig. Det var oeftertänksamt "I just don't know what to do with myself" av The White Stripes. Känslan som utspelade sig i just det ögonblicket känns som en repetition av en mer utvecklad känsla som utspelas i pjäsform varenda kväll nu för tiden. Skillnaden är förstås att repetitioner praktiskt taget är till för att avbrytas, vilket min vän förstås gjorde när hon befarade min bistra min, för att fort byta till Jumpin' Jive av Cab Calloway. Det här är, till skillnad från det skriver ovan, bestående - nästan varje kväll.
Jag kan varken sova eller tänka klart. Samtidigt som det låter tragiskt (villket det är, förstås), så tycker jag att det hela är väldigt intressant. Som nostalgin av att känna en bekant doft, som Marcel Prousts barndomsnostalgi utlösta av en Madeleinekaka i "På spaning efter den tid som flytt". Den här biten är dessvärre inte i större bekantskap med helheten, i och med att jag som sagt ej tänker klart. Det är i varje fall anledningen bakom försumligheten.
Jag överanalyserar väl bara, igen.


Soon, I will take my bag and baggage to move into another place. In the same city, but more centrally. I went down to Malmdö last week and picked up the last livings of some porcelain and books. The entire, heavy Strindberg collection went surprisingly to Stockholm with me.

I have been negligent about updates here, formspring, my mail and other, apparent things on a more personal level, which is a self-given major disappointment. When I was about 17 years old, the relationship between myself and a former participant came to it's end. He moved to France, my friend wanted to play a live-version of one of her favourite songs to comfort me. Unthoughtfully, the song was "I just don't know what to do with myself" by the White Stripes. The feeling that took place in that particular moment feels like a rehearsal of a more developed sense of play who have it's premiere every evening. The difference of course, is that rehearsals exist because of interceptions, which my friend obviously took advantage of (thank god) when she saw my disturbing glaze, and she quickly switched the song to Jumpin' Jive by Cab Calloway instead. The feelings I have now are permanent.

I can not sleep or think clearly. This may sound sad (which it is, of course), but I think of it as something interesting too. Like the feelings you get from a nostalgia when feeling the smell of something familiar - just like Marcel Proust's childhood nostalgia triggered by a Madeleine cake in "In search of lost time". This is unfortunately not a big part of my acquaintance of feelings right now, just an interesting note on the last page. In any case, this is the reason behind the default.

I probably just over analyze things, again-