bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin RSS 2.0

Under the spreading chestnut tree I sold you and you sold me

Häromdagen vandrade jag hem från ICA ackompanjerad med en påse champinjoner och en tyvvär, mer eller mindre tyngd över mina axlar som bekvämt bosatt sig i det kognitiva tänkandet.

Hur som haver stannade jag till vid en kastanjfallen vägkant och erinrade mig tiden som yngre, då rösten baktill förklarade att en kastanj i fickan ger tur.

- "Tur behöver jag om något", tänkte jag, och böjde mig ner för att plocka upp ett par stycken med mina salladsfingrar. Under spektaklet av mitt letande av de finaste kastanjer i både trottoar och blött gräs, ställer sig en äldre dam med tre barn, vilka jag uppfattat var hennes barnbarn, och stirrar något förundrat över aktiviteten. Efter en stund säger ett av barnen, en pojke; "Jag vill också leta kastanjer", och plötsligt kröp både jag, tanta, och tre barn omkring letandes efter de finaste kastanjerna. Efter sex kastanjer i ICA-påsen och en i fickan kände jag mig tillfredställd, och fortsatte min vandring hemåt. På väg bort hör jag den äldre berätta för barnen att man får tur av att stoppa kastanjerna i fickan.

Förbannat vackra stunder i förbannat dystra tider.


A few days ago, I wandered home from the grocery store accompanied with a paper bag of mushrooms, and with a more or less weight on my shoulders which have been comfortably settled in my cognitive thinking.

I stopped at a roadside with fallen chestnuts, and recalled autumn days when I was much younger than I am now, with a voice behind my back explaining that a chestnuts in pockets grant luck.

- "If there's something I need, it's luck", I thought and leaned down to pick up a couple of them with my salad fingers. During the spectacle of my search of the chestnuts in the pavement and the wet grass, an eldery woman with three children shows up, whom I understand was her grandchildren, staring at my current activity. After some time, one of the children, a boy, outbursted; "I also want to look for chestnuts", and suddenly I, the older one and the three children crawled around, looking for the best chestnuts. After six chestnuts in the grocery bag and one in my pocket, I continued my walk homeward. On the way, I hear the lady tell the children about how chestnuts in pockets grant luck.

Darn beautiful moments in darn dark times.

Jacket from here

Until the pigs chuck us out



Blir alldeles för gammal om två veckor, funderar på att ta mig en plunta och spendera dagen ute på en stubbe i skogen. Läste för annan del ut The Great Gatsby för ett par dagar sedan, förvånansvärt lättläst. Den låg nog på fönsterkarmen efter redan en och en halv eller så.
En bra roman, inte mycket annat att förvänta av modernistisk litteratur. Får motvilligt erkänna att verket är fruktansvärt överskattat dock.
Klänningen finns här
I'll become too old in two weeks, I'm thinking about taking a pocket-flask and spend the day out on a stump in the woods. I finished The Great Gatsby a few days ago, which was surprisingly legible, it was already moved to the window sill after one and a half hour.
A good novel, there's nothing less to expect from modernist literature. I may, grudingly admit that the work is terribly overrated, though.
The dress kan be found here

Dagens Tips

Karin är en himlans händig kvinna ska ni veta. På Arvikafestivalen för tre år sedan var det minsann hon som lagade frukosten, satte upp vårt värdelösa tält och kräktes mintu.

Till råga på det har hon suttit och målat apotekets bästiga hårklämmor med sina nagellack, för alla occasions. Nu kan man vara så fin som jag är på sista bilden. Om man inte har självrespekt alltså.

One thing you should know is that Karin is a very handy woman. At the Arvika Festival three years ago, she was the one who made the breakfast out in the wild, the one who built up our useless tent and the one who threw up mintu.

On top of that, she have painted some fantastic hair clips with nail polish (they were all black before), for all occasions. Now, you can be as pretty as I am in the last picture. If you don't have self-respect, that is.



PETA trams

 

Angående PETAs sexistiska marknadsföring så läste jag ett mail kommet från företaget, till svar åt en kritiker. Sammanfattningsvis så försvarar sig PETA med att företaget är fullt av feminister, därför skulle de aldrig (!!) stödja kvinnofötryck; det är snarare som så att förtrycket uppkommer när kvinnor blir kritiserade för vad de inte har på sig (i tankegångar drar de antagligen paraleller med kritik av att kvinnor inte ska klä sig som ”horor”), och att naket har uppkommit i marknadsföring sedan tidernas begynnelse.

1; Om nu nakenheten i de sexiga poseringarna står för kvinnans ”frihet”, ignorerar inte marknadsföringen det egentliga budskapet? Det vill säga, att djur lider. En oinformerad människa kan jämföras med oss själva som strapserat förbi en skylt med; ”Polyester? I’d rather go naked”, vad fan hade det sagt mig? Ingenting, istället matar vi på masturbering hos patetiska 13-åriga pojkar. Låt oss anta att marknadsföringen hade fungerat (host), vill PETA verkligen att människor ska lägga päls åt sidan på grund av att en, enligt samhällets normer, knullvänlig brud inte använder det?  Det etiska i hela syftet försvinner.

2; Om nu deras marknadsföring står till kvinnors fördel; hur kommer det sig att varenda brud är pinnsmal, och har en fantastiskt trind barm?  Förutom att marknadsföringen sänder osunda bilder till både kvinnor och män i alla åldrar, och är fruktansvärt sexistiska när det kommer till båda könen så kan vi (med utång från bilden längst ner till höger) med all säkerhet intyga att man inte får en drömkropp av att bli vegetarian. Myten av att man går ner i vikt av att både vara vegan eller vegetarian är skrämmande. För annan del sänder det ut ett fruktansvärt budskap, i synnerhet till unga människor, som redan är vegetarianer. Som känner sig otillräckliga då dessa inte kan stå för vad reklamen utstrålar; med ett förgrundat företag redo att trycka ner veteraner för att få in nya medlemmar genom att sända falsk propaganda.

3. Allt det här visste jag förstås redan om, har alltsom allt varit förbannad över det hela också, men droppen över bägaren blev den här reklamen, och det här klippet. Jag tror inte ens att jag behöver kommentera det, det närmaste man kan komma de etablerade tankarna är en videoblogg där jag spyr selleri.

 

Kära PETA. Det här med att ni är fantastiska när det kommer till djurrätt, men otroligt könsdiskriminerande när det kommer till människor, får med kritik passera. Men kom fan inte och tala om att det är till djurs eller kvinnors fördel.



As for Peta's sexist advertising, I came across an email from the company, in response to a critic. 
In summary, they explain that a big part of the active members in the company are feminists, so they would never support opression of women. The main problem, according to them, is that women get criticized for what they are, and aren't wearing, and add that nudity have been used in marketing since the beginning of time.

1. If nudity in sexy poses stand for the "freedom" of women, doesn't that ignore the marketing's actual message? The suffering of animal that is, the main story behind the tits. An uninformed person can be compared with ourselves, strapping of past a sign saying; "Polyester? I'd rather go naked!". What would that tell me? Nothing, It would probably just feed the willing of masturbation for premature children. Suppose the advertising would work, that people would throw away their furs beacuse a, according to the community standards, fuckable woman doesn't use It; isn't the ethic in the whole purpose lost?

2. Now, if their marketing is to women's advantage, why is every bride stick thin with a tubby bossom?
In addition to the unhealthy images the marketing is sending to both men and women of all ages, and the horrible sexism against both genders, we can certainly attest that no one get a "dream body" by becoming a vegetarian.
The myth about losing weight by becoming vegan or vegetarian is just frightening. What does this say to the people who already are vegetarians? That they should feel insufficient beacuse they can't stand behind what the advertising radiates; with a foreground company ready to press the veterans out to take place for new members by sending false propaganda.

3. As for the images, and the text I've written this far; I already knew about this long ago. Yes, I have been quite pissed about It, but didn't feel like commenting It until I saw this video and this commercial. I don't need to comment It, the closest one can get to my established thinking of these videos is a video blog where I throw up celery.

Dalí

Har suttit mig på café Dalí och läst under arbetslöshetens rådande plats i riksdagen, bl.a Drömfaulteten (passar in till temat om ni förstår vad jag menar), och Look at the birdie som jag hittade på Möllevångsgatan en sommardag i Malmö. Än så länge är Look at the birdie asdålig, medan Drömfakulteten är ett litterärt mästerverk.
Haja, av någon indolent anledning så tror nio tiondelar av folk jag diskuterar konst med (blogg, mail, ölsällskap) att Dalí är min favoritkonstnär (hjärnceller som funderar på om MUNCH står för något är uteblivna, liksom att Edvard Munch sitter med en pensel under lookbook-kategorin här på bloggen). Nåväl, jag diggar Dalí. Jag har läst hans böcker, sett den Andalusiska hunden. kan årtalen och namnen på alla hans kända konstverk och har besökt utställningar med hans verk. Men han är inte på min tio-topp, och att han vågar kalla sig "den enda surrealistiska konstnären" äcklar mig när René Magritte är sjuttioelva gånger mer innovativ än vad han någonsin var. Magritte däremot, är karln som tar silver bland mina favoriter.
Men som sagt, jag diggar Dalí. Jag diggar hans elefanter, smältande klockor och hans pretentiösa mustasch. Ännu mer hans intressanta person, dessutom gillar jag café Dalí när inte någon kaffefrossande hybrid har tagit min favoritplats.
Så ser det ut.
Jacka från Romwe
Elefanter från Zylber
Basker, kjol, skor osv second hand



I have been sitting on café Dalí, reading; due to the umemplyment prvailing spot in the parliament. One of them have been a book I found on the sidewalk a summer day in Malmdö this year. It's called "Look at the birdie", and It sucks. I apparently belonged to a visitor from San Fransisco, according to the flying ticket he used as a bookmark. 

For some indolent reason, about 90 persent of all the people I try to have a conversation about art with (blog, email, beercompany), thinks Dalí is my favourite artist (brain cells considering that "Munch" perhaps mean something and retinas who have missed the great picture of Munch with a brush at the top of this page, apparently don't exist). 
I dig Dalí. I have read his books, seen the Andalusian dog, can name the dates and names of all his known works, and have visited exhibitions about him. But he is not on my top ten, and that he even dare to call himself "the only surrealist artist" disgusts me when René Magritte's works are much more innovative.

As I said, I dig him. I dig his elephants, melting clocks, and his prententious mustache, Even more his interesting personality, and I really like Café Dalí when no coffee wallowing hybrid have taken my favourite place.

Jacket from Romwe
Elephants from Zylber
Beret, skirt, shoes, etc. second hand

The industrial revolution (and how it ruined my life)




I tid och otid har jag spenderat de närmande och bortglömda dagarna med att försöka lära känna mig själv.
Jag är hittills fruktansvärt besviken.

(en salig blandning i bildform av den industriella revolutionen och hur den förstörde mitt liv, samt en salig låtform av den industriella revolutionen och hur den förstörde mitt liv, med en nypa tillvaro beståendes av den industriella revolutionen och hur den utplånar mitt liv). 

1. Spetströjan och shorts från chicwish

2. Tröja second hand
Glasögonen 80s purple


Lately, I have spent the following (yesterday is another word for tomorrow) and the forgotten days trying to get to know myself.
This far, I'm terribly disappointed.

The song, title and pictures speak for the rest.

1. Cropped top and shorts from Chicwish

2. Top second hand
Glasses from 80spurple


I perspektiv

För omkring ett år sedan hade jag endast ett par skor. Har nog vant mig så mycket vid tanken att jag tydligen känner behov av fler (SVARTA) trots det växande antalet. Det var först när Karin denna morgon utbrast att vi har fantastiskt mycket skor i hallen som uppvaknadet uppenbarades. Jag som för all del inte ens är en skomänniska.
Så nu har jag äntligen införskaffat ett par skor som inte är svarta (ni får ursäkta mina ådror). Assköna och benvita, man älskart. Kan vid tankesubstans mot serotoninhållet ponera att de blir något utanför i perspektiv till pöbeln..
..ungefär som Karins  b&h bredvid min. Min känner sig naken, rädd, exposed..
Skämt åsido. Har genom min uppväxt fått höra det här med att "riktiga kvinnor" har kurvor. Missförstå mig rätt, tänk vilken tur jag har som inte är kvinna! Högre lön och mindre samhällsförnedring, jo man tackar!
About a year ago I only had one pair of shoes. I have probably gotten so used to that thought that I apparently feel the need of more black shoes, despite the growing number. It was not until this morning, when Karin exclaimed that we had an incredible amount of shoes in the hallway that I came to think of It. I'm not even into shoes.
So now I have finally purchased a pair of shoes that aren't black (sorry about the veins in the second picture).  They can be purchased here. With substance to the serotonindirection, I suppose they will feel slightly outside in perspective to the rest of the mob.
Just like Karin's bra next to mine. Mine feel naked, scared, exposed..
No, but seriously. Though my upbringing I have been told that "real women" have curves. Don't get me wrong, just think about how lucky I am for not being a woman! Higher wages and less social humiliation, thank god!