bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin RSS 2.0

Blonde on Blonde







Håret var en lögn, och peruker är antagligen det bästa Marie Antoinette och 1700-tals fjollorna förbrukade under dagsrutinen kallad "mode". Jag är visserligen smått förälskad i strutsfjäderihåret-modet som kom på lite senare år i Versailles, gillar strutsar överhuvudtaget. En levande boll på två ben är ju menat att älskas.

Leggings fick jag av Moa, och tröjan kan man köpa HÄR
Målning av Magritte.

The hair was a lie, and wigs are probably the best thing Marie Antoinette and the other high society people during that era used as the daily routine called "fashion". Just a few steps behind that, I love the ostrichfeathersinthehair-trend which came to Versailles a bit later. I like Ostriches generally. A living Pom-pon on two legs were meant to be loved.

I got the leggings from my friend Moa, you can purchase the shirt HERE
Painting by Magritte.

Blomte





Eftersom att körsbärsblommorna dog ut förra veckan så tog jag tillfället i akt, plockade med mig ett par och lade dem i mina bästiga koppar från Lagerhaus.
Har en stor i guld också, som jag dregglade över under månaders tid för två år sedan. När jag väl hade pengar att lägga på den så strapserade jag in i butiken med ett par vänner, och märkte till min förfäran att den var borta. Sprang i desperation mot kassören som berättade att den sålt ut i hela Skåne.

Dagen tröstades med glass och metaforer om hur jag och guldkoppen i en utopi satt vid stjärnhimlar, brasor, sjunkande titanic där jag lämnar koppen i en livbåt och säger; "Don't worry, I'll get into the next one" men ljuger och dör, hur vi sitter i rodbåtar i en kanal i Paris sällskapandes av violinspelande män med vaxade mustascher, ligger under täcket och gråter tillsammans efter återberättandet om vår ofrånkomliga livsbekräftelse  (och så tar jag en sip varm choklad som tröst, för guldkoppen ställer alltid upp) och så vidare i all oändlighet. 

Nu i efterhand känner jag en viss empati för personerna som fick dras med mig under den dagen 
Hur som helst så får jag ett packet på posten ungefär en vecka efteråt. Av Alice, som var med mig under den sorgliga dagen (hon hade åkt från Linköping för att hälsa på). Och vad ligger inte i packetet om inte GULDKOPPEN?! Hon hade letat efter koppen i Linköping åt mig. Det var så fint att jag vet inte vad.
Ni ska få se den, någon gång. Min mäktiga guldkopp. Tills vidare får ni dras med arbetarklass-kopparna, med blommor i -kännermigsomLudvigdensextonde-. Visste ni förresten att när man byggde Versailles så stod den fattiga befolkningen för den ekonomiska biten? Och kungen var stolt som en köttbeklädd Lady Gaga när han bidrog med en hel silverbricka.

Det hade varit en helt annan grej om han skänkt guldkoppen som för övrigt är värd 199 kronor. Det är vad jag kallar att offra!


The cherry blossoms died out last week, so I took the opportunity to pick up some of them and use them as decoration in my wonderful cups from Lagerhaus.
I have a big golden one too. I was obsessed of It in months about two years ago. Once I had the money to buy It, I entered the store with a couple of friends to find that It was sold out. I desperatly ran into the cashier who told me that It had been sold out in all stores South of Sweden.

I treated myself with ice creams and metaphors about how I and the golden cup in an utopia was laying on the roof looking at the stars, sitting by the bonfires, be a part of the sinking titanic where I with tears in my eyes leave my golden cup in a life boat and say; "Don't worry, I'll get into the next one" but obviously lie and die, how we take a boat through the canal in Paris with violin-playing men with waxed mustasches as company, lying under the covers and crying together after retelling our inevitable life-confirmation stories (and I'll take a sip of hot chocolate as consolation, beacuse the golden cup never turns me down) and so on.

Anyway, I got a packet in the mail about one week after that. From Alice, who was meduring at the very sad day in Lagerhaus, she was just visting me and another girl in Malmö but went back to Linköping the same day. 
And there It was. Underneath a cute card. My golden cup. 
She had been looking for It when she went back to Linköping, found one and sent It to me.
Oh, the happiness.
I'll show It to you sometime. My mighty golden cup.


Can't seem to make you mine (zipzipzip)







Först och främst så är de finfina leggingsen med dragkedjor från IWearSin.
Himlans fina måste jag säg.

Sist och ofrämst så fortsätter allt vara komplicerat i den här cirkulerande delen av jorden. Men jag har mitt dagsintag av saltlakrits framlangat, så säcken skall snart knytas fast ska jag se. Ska ni se!
F.ö har jag gått runt med spontanryck om att bli vegan lagom till helgen, och försökte tala med min nära och kära Smonk om att det borde vi ju bli. Hjälpa djuren och sådant. Och det skulle ju inte vara så svårt, man kan ju klara sig på sojamjölk och liknande vid bakning och det smakar ändå likadant. Man kan använda andra substitut än ägg, och dessutom..
Smonk avbryter mig med ett; "Men då kan vi ju inte äta marabou"
Och jävlar vad jag inte tänkte så långt. Shät.
Jag håller mig till fiskvegetarianerna ett tag framöver.
First of all, the veryvery nice leggings with zippers are from IWearSin.
Love them. 

Last of all, things are still complicated at this circulating part of the earth. But I at least have my daily intake of salt licorice, so I think I am able to keep up a little bit longer. 

I have walked around with spontaneous thoughts about becoming a vegan this weekend, and I tried to convince my dear Smonk to become one with me. To help animals, the environment and such. And It shouldn't be that difficult, one can survive on soy milk - It taste the same in baking anyway. We can use other substitutes than eggs, and..
Smonk interrups me with "But then we won't be able to eat marabou (swedish delicious fucking todiefor chocolate I pretty much eat all the time)
I didn't really let my thoughts go beyond pure milk and eggs. I think I'll stick to the fishvegetarians a little bit longer.

Café Cream








Livet är tämligen komplicerat just nu, istället för att ta tag i saker så dricker jag kaffe och äter sushi, dricker öl 14 på dagen, bygger chipsslott och läser godnattsagor till Oscar över telefon.
Bilderna på mig har jag snott från Etincelle, och är tagna av Esther. Lär komma upp en intervju där snart också; haters are gonna love It eftersom att jag mest skämmer ut mig under face-to-face intervjuer. 

Har för övrigt blivit fiskveggo lite ospontant. Ni vet, en sådan där som kallar sig vegetarian men ändå äter fisk? Fuskare alltså, lögnare. Min vän Karin brukar säga att hon brukar säga att hon är "semi vegetarian" till folk för att hon äter fisk, men varje gång jag hört henne prata om det bland folk så har hon bara sagt "vegetarian".
För att verka lite finare i kanten skulle jag tro, fy.

Ni fiskvegetarianer ska inte tro att ni kommer undan! VI, menar jag! Vi är syndare, fuskare, lögnare.
Nä, men serri. Att stödja en industri där individer aldrig får se gräs eller solljus i hela sitt liv, badar i sin egen smuts, trampar över sina kamraters lik, låter dem äta upp varandra i trånga ytor och allt det där andra som hör till ett samhälle värre än något Orwells hjärna någonsin skulle få utlösning över känns lite square. 

Angående kläderna:
*Tröjan är (lång historia kort) egentligen tillhörande en gammal klasskamrat. Hon hade fest för jättelänge sedan, jag var tämligen alzheimers och glömde bort att jag hade tagit med en tjocktröja, så jag bad om att få låna en i vinternatten. Och den har jag kvar, och hon har min. 
*Solglasögonen snodde jag av mitt ex förra veckan (Edel alltså), när vi var tillsammans så tappade han bort mina favoritsolbrillor, så nu tog jag hans i rampljuset av hämndlystnad.
* Handskarna fick jag av bästabästa Moa i present nyligen, jag känner mig som en riktig dam när de bärs upp.


Life is quite complicated right now, instead of taking hold of things - I drink coffee, eat sushi a little to often and drink a little to much beer at the middle of the day, build castles made of crisps and so on. You get the deal.

I have stolen all the pictures of me from Etincelle, which were taken by Esther. An interview will probably come up there too, and haters are gonna love It beacuse I act quite embarrassing in face-to-face interviews.

Last weekend I became a fishvegetarian. You know, one of those who call themselves vegetarians even though they eat fish? Cheaters, liars. My friend Karin always say that she tell people that she is a "semi-vegetarian" beacuse of the fisheating, but every time I hear her talk about her habits of eating, she only say "vegetarian".

You fishvegetarians will not get away that easy. WE. We are sinners, cheaters, liars.
Nah, but seriously. To support an industry in which individuals never will be able to see sunlight or feel grass underneath their feet, bathing in their own dirt, trampling over their comrades corpses, making them become cannibals in tight spaces and all the other things belonging to a community worse than anything Orwell's brain ever could come up with is a bit square in my opinion. Even barbaric.
Beacuse It is life-long cruelty anyone do support by eating a cheeseburger.

Kafka & Adorable Kittens


Igår fick jag den här av Josef eftersom "du gillar ju katter och Franz Kafka".

Jag dör lite

Ungefär så.

I got this book from Josef yesterday, beacuse I like Franz Kafka and cats.

Comment te dire Adieu







Lite citat från min vägg och en lagom "prataintemedmigomduintekanalltomSIMONE-DE-BEAUVOIR-outfit".
(Om ni känner igen scarfen så är det tyget jag klippte av på den vita skogsklänningen)

Jag sitter mest med en marabou och suger på varför gågubben är grön, varför mina cigg är slut, varför mina öron blöder men mest av allt; varför folk tycker att Veronica Maggios nya album är bra.
Kan väl tycka att "Snälla bli min" är smått tårväckande med det dramatiska pianospelandet och den ylande klagorösten. Men behöver jag spontanböla på grund av / i brist på - känslor så lyssnar jag hellre på These days av Nico, eller Comment te dire adieu av Francoise Hardy. Det är lite tyngre substitut. Jag tror att personer som lyssnar på Maggio är sådana som tycker att Yin Ling (jag vet inte ens hur det stavas) cigaretter är goda. Om dem röker alltså.

Annars. Så sitter jag och är avundsjuk på ett blogginlägg om någon tjej som med några kompisar myser under nattfiltar och har gjort upp sin egen majbrasa. Hur fint? 
Här i Skåne är det lite av en tradition att åka till Lund, kolla på brasan och sedan dricka sig redlös på en nation med David Bowie skrikandes ur högtalarna. Det jobbiga är att man inte kan gå någon vart utan att snubbla över hångelpar i korridorerna. Jag hatar hångelpar i korridorer. Och jag hatar att snubbla.

Jag trodde att jag kunde bota traditionen genom att dricka Carlsberg Guld i en liten lägenhet vid Stortorget, sitta och dunka huvudet i väggen av saknad och inte titta på någon himlans eld överhuvudtaget.

Men.
Nästa år ska vi också göra upp en egen brasa. Och mysa under filtar.
Bara vi.


Here's some quotes from my wall and an outfit that says; "don'ttalktomeunlessyouknoweverythingaboutSIMONE-DE-BEAUVOIR".
(If you recognize the scarf, It's the leftovers from when I cut the cream forest dress)

Otherwise, I feel incredibly envious of a blog post about a girl with some friends having a cozy night embedded in blankets, with their own first may-bonfire. It's so nice.
Here in the deep South, It's a tradition to go to Lund and watch the bonfire there - and then go to some campus apartment and drink beer to the sound of David Bowie in the speakers.
The worst part is that It's impossible to move in the corridor without tripping over couples making out. I hate couples making out in corridors. And I hate to stumble.

I thought I could cure the steretypical matter in a good way when I this year spent the evening in a small apartment in the middle of Malmö. I didn't look at any fire anywhere, and I missed you terribly.

So for next year, we will make up our own bonfire. And cuddle under blankets. 
Just us.