bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin
RSS 2.0

Ripped (down to the bones)



Jag har en så himlans fin liten kanin från Systrarna Grene, när man snurrar på spaken till vänster om denne så skuttar den omkring hur länge som helst. Fungerar alldeles utmärkt när man är lite ledsen och inte orkar höra sin broder spela Janitor of Lunacy ifrån köket. Tycker att alla borde ha en sådan.

Annars så är tröjan från Gina Tricot (49 kronor), strumpbyxorna från tradera (40kr) liksom renhalsbandet, som jag lyckligtvis fick för en krona. Den svarta spetsen på huvudet är från Stoff och Stil, och jag känner mig som Jesus när kransen beträder min vattenskalle. Underground-texten är gjord av David Shrigley, och den sista bilden av Edvard Munch.


I bought a white, incredible little rabbit from Systrarna grene some time ago. When you twist the lever on the left side, It jumps around adorably. It works perfectly when I feel a bit down or am bothered by the Janitor of lunacy song my brother play in the kitchen. Everyone should have one.

The sweater is from Gina Tricot, the tights and the necklace from ebay, and the lace-head thing is from Stoff & Stil. The underground-text is made by David Shrigley, and Edvard Munch made the last picture.

Snow Phenomenon








"Martin antog, att detta ohövliga tilltal stod i överensstämmelse med gammal hävd, och lät inte avskräcka sig. Han kom till ämbetsrummet, han fick en plats vid ett bord och en tjock räkneskapsbok att granska. Han räknade igenom kolumn efter kolumn. Om summorna stämde, skulle han sätta kråkor i kanten; om de inte stämde skulle han göra anmärkning. Men de stämde alltid. Martin fick småningom den övertygelsen, att de aldrig förekom några fel i dessa räkneskaper, och när denna övertygelse en gång hunnit bli rotfast hos honom, slutade han alldeles upp att räkna och satte bara kråkor. Och emellanåt såg han upp från sitt verkliga eller låtsade arbete och lyssnade till flugornas surrande och regnets plask mot fönsterblecket, eller till de äldres samtal och gräl, eller till en blind man, som spelade flöjt på gården.
Och han sade till sig själv;
- Detta är alltså livet."

Känner mig trött, tråkig och fantasilös idag så jag bjuder mest på ett väldigt bra stycke ur en tämligen dålig bok (Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg). Bilderna är tagna av Isabell N Wedin och första målningen är gjord av John Bauer, Gustav Klimt målade den andra.

Den genomskinliga tröjan fick jag från en vän, och är från H&M, strumpbyxorna köpte jag på tradera för fem kronor. Tror dem är från Bikbok.
Såg en så himla fin människa på tunnelbanan idag. Med världens mest groteska, gröna väska. Under hela resan på väg till Lundet så tänkte jag på hur vi båda skulle strunta i skolan och ta en kaffe i det grådaskiga vädret. Men så blir det ju aldrig. Gick in i nästa vagn trots att min favoritplats var ledig, och personen satte sig framför den inbjudande. Känns som att det alltid är så, någon måste börja göra något. Tänkte att om jag får en andra chans så ska jag gå fram och säga något. Kanske berätta hur ful väskan är.


Martin adopted that the rude form of adress was a keeping with the old condition, and did not deter him. He came to the official room, he got a seat at a table and a thick book with calculations to review. He counted though column to column. If the calculations were right, he would draw a line, If It was not, he would make a note. But they were always right.
Martin eventually got convinced that It never were any errors in the calculations, and when that conviction once had time to become rooted into him; he just put lines on everything. From time to time, he looked up from his real or pretended work and listened to the flies buzzing, the rain splashing against the window sill, or to older people's conversations and quarrels, or to a blind man who played flute outside.
And he said to himself;
So this is life."

I feel tired, dull, unimaginative etc so I just wrote down a good piece from a rather boring book (Martin Bircks ungdom by Hjalmar Söderberg <<Martin Birck's youth>>. Photos taken by Isabell N Wedin , the first painting is made by John Bauer, and the second by Gustav Klimt.

I saw a really interesting person on the subway today. With the worlds most grotesque, green bag.


Ebbas skafferi & Oscar Wilde









Träffade upp Esther alldeles spontant under min introduktionsdag för universitetet. Som vanligt tog jag fel på tid, missade introduktionen och satt i ett klassrum med elever för praktisk filosofi istället för teoretisk. Efter ångest och väntan ordnade det sig. Världen 1 - Cosette 0.

Min ena klack på vinterskorna gav nyligen upp, så jag köpte ett par kängor för 30 pix efter att ha dementerat att dem ser äldre ut än Astrid Lindgren. Dem skar in och bjöd på mysiga köttsår on the fossing när jag kom hem. Världen 2 - Cosette 0.

Sedan fikade vi på Ebbas skafferi, i ett rum längst in i det lilla huset med en fin målning av Oscar Wilde i bakgrunden. Precis när kaffekokerskan oväntat träder in bakom mig intill det lilla rummet så råkar jag säga att kaffet smakar skit. Världen 3 - Cosette 0.

I met Esther quite spontaneously during my introduction day for the university. As usual, I got the wrong time and missed my introduction - I sat in a classroom filled with practical philosophy students when I was going to study theoretical. After some anxiety and wait, I seemed to work It out. World 1 - Cosette 0.

One of the heels on my winter shoes recently gave up, so I bought a pair for 30 kronor after renunciation about their age. They cutted into my flesh on the foot succesive, and treated me with a nice flesh wound when I got home. World 2 - Cosette 0.

Then, I and Esther had coffee at a comfortable place called "Ebba's pantry", we sat in the smallest room in the little house, with a painting of Oscar Wilde in the background. Just when one of the workers unexpectedly came in behind me, I told Esther quite loud that the coffee tasted awful. World 3 - Cosette 0.