bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin
RSS 2.0

Flinga


Nu har julen passerat och herregud, jag har dessvärre inget bildbevis på att helgen var fantastisk, ni får helt enkelt våga tro på mig trots att jag aldrig ler på bild. Har fått lite klagomål om det, eller snarare, så har jag träffat ett par spelevinker sedan jag förflyttade mig till Stockholm (hände aldrig i Göttebög, kanske två gånger i Malmdö), och det är något av det första som kommenteras (precis efter "vad lång du är"). Att jag borde le, att mitt glugg ger karaktär osv. Drar mödosamt take-away kaffet mot mitt blottande jacktyg och mumlar något om lite för mycket karaktär.

Läser en fantastisk bok, återberättandet om denne kommer om 300 sidor.
Jacka och skor (lite småleriga, använder dem sisådär varje dag) från Romwe, blus och kjol från Miss Patina.



Christmas have passed, and I have no pictures to prove that my weekend was fantastic, you'll just have to find courage to believe in me despite my stoneface. One of the first things I hear from readers I meet on the street is that I never smile in pictures, and that my gapped front teeth gives me so much character. Perhaps,  too much character in my opinion.


I just started on a fantastic book, I'll return with a review when I'm done reading the last 300 pages.
Jacket and shoes (they're a bit muddy, since I wear them practically every day) from Romwe, blouse and skirt from Miss patina.

Tage


Under hela det gångna året har jag förbarmat mig själv för att ha slutat teckna. Skissa, måla, vad som helst som tyder på att min vänstra hjärnhalva inte har våldfört sig på sin frände. Nu har äntligen Dionysus välsignat mig med gåvan (den enda gud jag ber till, det är därför jag aldrig blir bakfull!), och gjort mig till en kreativ madame trots mina enkla hjälpmedel. Till trots fick jag offra en tand, har därav gått runt med tandvärk i två dagar, vilket jag känner gör mig lite aggro. Försöker hålla tillbaka, vara rationell. Det är kanske såhär galna genin skapas. Det är kanske så galningar formas överlag, av att vi inte har gratis tandvård i Konungariket Sverige. 

För annan del! Nu, kära vänner och ovänner, skall ni få sluta höra (läs;läsa) klagomål angående huvudvärk grundat i pulverkaffets outgrundliga ondska, min presskaffemaskin kom för två timmar sedan! Har hunnit prova, har hunnit njuta, har nästan hunnit glömma bort min tandvärk för någon sekund.

Blå peterpantröja här, kofta här, klänning här, och underkjol här.
I mitten har vi världens finaste Ella och hennes fina lägenhet, samt målning.



Throughout the past year, I pity myself for having stopped drawing. Scetching, painting, anything that suggest that my left brain has not abused his kindsman. Now finally, Dionysus blessed me with the gift once again (the only god I pray to, that's why I never get hungovers), and made me into a creative madame despite my basic facilities. I had to sacrifice one tooth though, which means that I've walked around with a horrible (h-o-r-r-i-b-l-e) toothache for about two days, which I may say, make me quite aggressive. I'm trying to hold back, to be rational. This is perhaps how crazy masterminds are created. This is perhaps how crazy people in general are created, beacuse the Kingdom of Sweden doesn't have free dental care.

For another part! Now, dear friends and enemies; you shall cease to hear (read;reading) complaints about headaches founded in the unfathomable evil of powdered coffee - my press machine (that's not really the word for it, let's call it coffee maker) arrived two hours ago! I've had time to try, I've had time to enjoy, I've almost managed to forget about my toothache for a few seconds.

Blue peter pan sweater here, cardigan here, dress here, and petticoat here.
In the middle we have my beautiful friend Ella, her nice apartment and her painting.

Nocturne for Piano/Chopin




En ödmjuk outfit-post. Jag skäms alltid lite över sådana, ent två på-raken skämsel.
Jag önskar verkligen att jag hade en uppbärlig kamera; en som inte unknar av värdelös fokus, eländiga minnesbilder och tappat linslock. En sådan man kan ta med på kvällen och fotografera med, istället för att (alldeles alert-givet) ge sig på språng innan halv två, då huvudstaden mörknar. Det handlar om att vara på språng. Det här kanske är ett bevis på att jag inte är menad till att ägna mig åt sådant här, varken kondition eller viljestyrka till att gå upp tidigt på morgonen är på toppen av kebnekaise. Kanske inte ens halvvägs. Vad händer förresten innan halv två? Ingenting. Fördömda kamera.

Målningar är Up in the studio av Andrew Wyeth och Camille - eller Kvinna i grön klänning av Claude Monet.
Klänning här, halsband här, overknees här.


One more humble outfit post. I'm a bit ashamed of those, it's two in a row shameful.
I really wish I had a better camera, one that can focus and don't smell of miserable memories and a lost lens cap. That sort you can take out in the evening and use, instead of (very alert given) take it on the go before half past one, when the capital of Sweden darkens these days. It's all about being on the go. Perhaps this is a proof about how I shouldn't devote myself to these kind of things, I have neither good condition or willpower to get up early in the morning. Besides that, what happens before half past one? Nothing. Damn camera.

First painting's Up in the studio by Andrew Wyeth, the other one is Camille - or Woman in a green dress by Claude Monet
Dress here, necklace here, and overknees here.