bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin RSS 2.0

Flinga


Nu har julen passerat och herregud, jag har dessvärre inget bildbevis på att helgen var fantastisk, ni får helt enkelt våga tro på mig trots att jag aldrig ler på bild. Har fått lite klagomål om det, eller snarare, så har jag träffat ett par spelevinker sedan jag förflyttade mig till Stockholm (hände aldrig i Göttebög, kanske två gånger i Malmdö), och det är något av det första som kommenteras (precis efter "vad lång du är"). Att jag borde le, att mitt glugg ger karaktär osv. Drar mödosamt take-away kaffet mot mitt blottande jacktyg och mumlar något om lite för mycket karaktär.

Läser en fantastisk bok, återberättandet om denne kommer om 300 sidor.
Jacka och skor (lite småleriga, använder dem sisådär varje dag) från Romwe, blus och kjol från Miss Patina.



Christmas have passed, and I have no pictures to prove that my weekend was fantastic, you'll just have to find courage to believe in me despite my stoneface. One of the first things I hear from readers I meet on the street is that I never smile in pictures, and that my gapped front teeth gives me so much character. Perhaps,  too much character in my opinion.


I just started on a fantastic book, I'll return with a review when I'm done reading the last 300 pages.
Jacket and shoes (they're a bit muddy, since I wear them practically every day) from Romwe, blouse and skirt from Miss patina.

Tage


Under hela det gångna året har jag förbarmat mig själv för att ha slutat teckna. Skissa, måla, vad som helst som tyder på att min vänstra hjärnhalva inte har våldfört sig på sin frände. Nu har äntligen Dionysus välsignat mig med gåvan (den enda gud jag ber till, det är därför jag aldrig blir bakfull!), och gjort mig till en kreativ madame trots mina enkla hjälpmedel. Till trots fick jag offra en tand, har därav gått runt med tandvärk i två dagar, vilket jag känner gör mig lite aggro. Försöker hålla tillbaka, vara rationell. Det är kanske såhär galna genin skapas. Det är kanske så galningar formas överlag, av att vi inte har gratis tandvård i Konungariket Sverige. 

För annan del! Nu, kära vänner och ovänner, skall ni få sluta höra (läs;läsa) klagomål angående huvudvärk grundat i pulverkaffets outgrundliga ondska, min presskaffemaskin kom för två timmar sedan! Har hunnit prova, har hunnit njuta, har nästan hunnit glömma bort min tandvärk för någon sekund.

Blå peterpantröja här, kofta här, klänning här, och underkjol här.
I mitten har vi världens finaste Ella och hennes fina lägenhet, samt målning.



Throughout the past year, I pity myself for having stopped drawing. Scetching, painting, anything that suggest that my left brain has not abused his kindsman. Now finally, Dionysus blessed me with the gift once again (the only god I pray to, that's why I never get hungovers), and made me into a creative madame despite my basic facilities. I had to sacrifice one tooth though, which means that I've walked around with a horrible (h-o-r-r-i-b-l-e) toothache for about two days, which I may say, make me quite aggressive. I'm trying to hold back, to be rational. This is perhaps how crazy masterminds are created. This is perhaps how crazy people in general are created, beacuse the Kingdom of Sweden doesn't have free dental care.

For another part! Now, dear friends and enemies; you shall cease to hear (read;reading) complaints about headaches founded in the unfathomable evil of powdered coffee - my press machine (that's not really the word for it, let's call it coffee maker) arrived two hours ago! I've had time to try, I've had time to enjoy, I've almost managed to forget about my toothache for a few seconds.

Blue peter pan sweater here, cardigan here, dress here, and petticoat here.
In the middle we have my beautiful friend Ella, her nice apartment and her painting.

Nocturne for Piano/Chopin




En ödmjuk outfit-post. Jag skäms alltid lite över sådana, ent två på-raken skämsel.
Jag önskar verkligen att jag hade en uppbärlig kamera; en som inte unknar av värdelös fokus, eländiga minnesbilder och tappat linslock. En sådan man kan ta med på kvällen och fotografera med, istället för att (alldeles alert-givet) ge sig på språng innan halv två, då huvudstaden mörknar. Det handlar om att vara på språng. Det här kanske är ett bevis på att jag inte är menad till att ägna mig åt sådant här, varken kondition eller viljestyrka till att gå upp tidigt på morgonen är på toppen av kebnekaise. Kanske inte ens halvvägs. Vad händer förresten innan halv två? Ingenting. Fördömda kamera.

Målningar är Up in the studio av Andrew Wyeth och Camille - eller Kvinna i grön klänning av Claude Monet.
Klänning här, halsband här, overknees här.


One more humble outfit post. I'm a bit ashamed of those, it's two in a row shameful.
I really wish I had a better camera, one that can focus and don't smell of miserable memories and a lost lens cap. That sort you can take out in the evening and use, instead of (very alert given) take it on the go before half past one, when the capital of Sweden darkens these days. It's all about being on the go. Perhaps this is a proof about how I shouldn't devote myself to these kind of things, I have neither good condition or willpower to get up early in the morning. Besides that, what happens before half past one? Nothing. Damn camera.

First painting's Up in the studio by Andrew Wyeth, the other one is Camille - or Woman in a green dress by Claude Monet
Dress here, necklace here, and overknees here.

Les merveilles de la Nature

Här kommer bilderna från fotograferingen (i Gaudi parken alltså, fortsätter att dö). Delpriset var ju det här med Barcelona-resan och allt ingående, vad jag glömt nämna är att vi fick springa omkring i Mango-butiken och välja plagg upp till fyrahundra euro. I retrospekt finner jag situationen pekoral i mina val; medan de andra trevliga töserna springer efter de mest iögonfallande plaggen så letar jag efter ett par vintervänliga-Sverigemelankoliska plagg (summerat; vinterkappa, tjocktröja, två par varma skor, halsduk, samt mössa). Lyckligtvis räckte det till övriga plagg ovanför och ett fiskhalsband (därav Magrittemålningarna, två nämnvärda favoriter).
Hur som haver, tycker ni om det hela så hade det varit fint om ni kunnat skänka mig en röst HÄR, alternativt till någon av de andra charmanta damerna. Folk med facebook eller lookbook-konton kan donera röster.
Here's the pictures from the shoot in Barcelona! 
I'm too tired to translate the text above, it's just meaningless talk anyway.
The paintings are made by Magritte, and if you like the outfit, it would be wonderful if you could lend a vote for it here, or perhaps to one of the other charming ladies if you prefer their looks!
You'll be needing a facebook or lookbook account to vote!

Mango loves Lookbook, Barcelona

Åkte som sagt till Barcelona med fyra andra töser efter en tävling annordnad av Mango och lookbook. Fick se både Park Güell och Casa Mia av Antoni Gaudi, den emotionella väggen var näst intill euforisk (rättelse, känslan var euforiskt), då han varit min favoritarkitekt så länge jag kan minnas.
Bilder från fotografering, info om röstning, videos etc kommer senare.
(ett tack till alla människor inblandade för övrigt, hade det fantastiskt fint)


Det var tydligen fel på elektriciteten i mitt rum, ganska givet spenderades tiden därav vid fönstret
Fick en present också, passande på vägen tillbaka till misären
Fönster-utsikt där jag satt och läste
Lolita för sjuttioelfte gången, såklart
Mörket och ensamheten gav mig lite Stephen King 1408 - ångest, så läppstiftet fick hoppa på och så gick jag utåt.
Mot slutet av promenaden (fick två jobberbjudanden av att bara gå på stan en timme eller så, bara en sån sak!), fann jag bästa butiken. Jordglobsbutiken.
Här ovanför är jordgloben från mina drömmar. Hur skall jag någonsin kunna bli förälskad när denna jordglob finns utom mitt räckhåll? Hur ska jag någonsin kunna njuta av knäckebröd när den här jordgloben inte är min?! Ta mig tusan fan. Jag har en liten dröm om ett framtida kontor i min bittra men förbannat pittoreska, gigantiska lägenhet, där varenda vägg består av böcker uppmot en kupol. Precis bredvid det antika skrivbordet skall jordgloben stå, fylld av whiskey och annat syndigt. Åh. Ni förstår inte min frustration, den är total. Kom för övrigt dit en kvart efter att butiken stängt.
Vi fick Mango-affären stängd för oss själva till att välja kläder i omkring en timme, fotade dessvärre inte innuti då vi alla hade tidspress från helvetet. Här i styling-våningen bredvid butiken.
Jag var sist ut, i väntan gick jag ut på balkongrökning för att samtala med fotograferna.
Började halvt pretentiöst konversationen med; "Är inte det där Casa Mila av Gaudi?"
Lua
Trodde jag skulle dö av lycka, Park Güell (Gaudi).
Moraliskt stöd
Dör lyckodöden 1
Dör lyckodöden 2
Dör lyckodöden 3 osv, kunde inte sluta dö.
Fina Kasia
Har glömt bort namnet, så vi kallar henne kort och gott för "babe".
Lua (igen)
Middag, och Camille längst till höger
Alexandra (till höger)
Kasia med finaste näsan (igen)
Here is some pictures from my trip to Barcelona and the Mango loves lookbook contest. I got to see Park Güell and Casa Mia by Antoni Gaudi, the emotional wall fell down to something almost euphoric (frankly speaking, seeing his work was euforic), since he have been my favourite architect as long as I can remember. 
Pictures and videos from the photoshoot, as well as voting rules will be posted here soon.

(I will not repeat every Swedish comment, but one thing worth mentioning is the terrestial globe store I found, and how I completely fell in love with one of them (the one with a Barcelona book and alcohol in it). It's the first thing I think about when I wake up every morning, and the last thing I think about when I go to bed. Without it, I will never fullfill my head office - dream, inspired by pretentious Englishmen. I unfortunately came to the store one quarter after closing time, uh)

And thanks to everyone involved, I had a great time.
Shout out to Kasia, Lua, Camille and Alexandra