bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin RSS 2.0

Tellement loin de ce monde







Den där koftan från Weekdays kollektion 2008 är ju bah SÅ MUMS. Basker från Kangol, strumpbyxor från en random italiensk strumpbyxaffär som gick konkurs, svarta spetströjan är hemmagjord och skorna är lånade från Cassandra

De senaste dagarna har (otroligt nog) varit fullpackade med happenings, därav begav jag mig till café Simrishamn häromdagen för att samla tankarna och läsa vid deras uteservering. Jag tar mitt nyinköpta kaffe, tänder en cigg och sätter mig vid ett ledigt bord. Jag har funderat på om Gud, Zeus, Jesus, Allah och Buddha har någon slags pakt gentemot mig då jag aldrig tycks ta det lungan. Alternativt så har jag kommit in i klimakteriet alldeles för tidigt.

Jag hinner läsa omkring en halv sida innan jag ser en gammal bekant slinka in mot uteterassen, och jag gömmer mitt huvud i boken medan jag så diskret jag kan, vänder mig om. En halvtimme senare så sitter både han, hans flickvän och tre andra bekanta vid samma bord trots mina uppmaningar om att min bok var väldigt intressant, och att jag behövde vara för mig själv lite. Till svar fick jag: "NÄDU COSETTE, du är bara deppig som vanligt! Det kan vi bota, kolla bara på mig; jag blev vräkt för inte så länge sedan och har två röda dots i registret, men inte sitter jag på Simrishamns café ensam med en bok för det!". Sedan drack dem upp mitt påtår och diskuterade om hur dumt det var att Oscar blivit vräkt trots att han förstört varenda rum i lägenheten och busringt sin husvärd fler gånger än jag vågar veta. Jag låtsas inte som att jag håller med, att förstöra en lägenhet utan konsekvenser är ju en fin tanke, men fungerar inte i grund och botten. Som kommunismen ungefär.



The recent days, the time have been full of happenings, which is the main reason behind my visit to the café Simrishamn - mostly to collect thoughts and read at their outdoor seating. I take me newly purchased coffee, lights a cigarette and sit down at an empty table. I have been thinking about Zeus, Buddha, Allah, Jesus, and if they are trying to have some sort of pact against me, beacuse I never seem to have time to rest alone. It is either that, or I have already got my menopause.

I had the time to read about a half page before I see an acquaintance popping in to the terrace, and I hide my head in the boook while I as discreet as I can, turn around. Half an hour later, he sits at my table with his girlfriend, and three other acquaintances. I try to tell them that my book is incredibly intersting, and that I would like to be alone for a while. In reply I received this; "OHNO, Cosette, you are just depressed as always! We can cure that, just look at me, I got evicted not so long ago, and a lot of other shit! Despite all that, I don't sit alone at the Simrishamn café and read a book!" They drink all my fill-up, and discussed how wrong It was to let Oscar be evicted, even though he destroyed every room in the apartment and prank-called his house caretaker more times than I dare to know. I did not pretend like I agreed, destroying an apartment without any conseqenses is indeed a nice thought, but does not work basically, or practically. Just like the communsim.


galleri'n.





Jag och mina vapenbröder Pamela och Linn drog runt på gallerinatten i Malmö för att beundra konst och punda vin från konstnärer. När vi har gått i en halv evighet för att komma till moderna museet, så har dem endast ett värdelöst performance att bjuda på. Av en man som lägger skräp i en låda.

Vi går utan skor vidare med skavsår emot Rådhushallen som slutdestination. Då är konstnatten över, jag protesterar genom att sno åt mig en gul ballong som hängde utanför

Folk förstår ju inte att "djupa" ready-mades för det mesta bara är ihopsatt skit, med en senare tanke bakom. Pamelas karl har en tämligen känd fader som säljer konst för cirkus 60.000 per verk,  och hans kommentar till detta var; "HAHA, JAG KÖPTE DEN HÄR TEJPEN FÖR EN TIA PÅ ICA, OCH JAG SÅLDE DEN NYSS FÖR 60.000 spänn, FOLK ÄR JU DUMMA PÅ RIKTIGT"

Lite samma tanke bakom oss tre under forntida formlektioner då vi drejar och råkar stöta till leran så att en kopp blev sne och liknande, vi behöll det mesta och kallade det för "modern konst". Minns en speciell dag då en vikarie kollar på Pamelas och min "moderna konst" och ungefär säger till mig:
"Asså shit, ni är så duktiga!"
- Eh, ja, tack.
- Kan ni inte lära mig? Det där snea ni gör är så coolt, hur tänker ni?
- Jag tänkte: "ahfan, jag glömde sätta fast drejplattan igen, nu är det snett, men jag orkar inte dreja ett nytt fat. Skit i det, jag behåller det ändå".
- Haha, nej men seriöst!
- ...



I and my comrades Pamela and Linn, went to to gallery night in Malmö to admire the art - and get free wine from the artists. After walking in half an eternity to get to the musem of modern art, the only thing they offer is a worthless performance. Of a man who puts junk in a box.

We walked without shoes towards our final destination, and when we came there, the gallery night was over. I protested by stealing a yellow balloon that hung outside.

People these days doesn't seem to understand how the artists fool them all the time, by doing ready-mades with a subsequent thought behind It all and other stupid things. Pamela's boyfriend have a rather famous father who sells art at an amount of 60.000 kr per work (6 229,62 EUR, or 8 292,91 USD), his comment to this is; "HAHA, I ALMOST GOT THIS TAPE FOR FREE AT A SUPERMARKET, AND I RECENTLY SOLD IT FOR 60.000 bucks, PEOPLE ARE SO STUPID"

It reminds me of the ancient times when the three of us (I, Pamela and Linn) went to classes about pottering, and accidentally bump into that clay so that a cup was crooked etc, we kept the most of It for fun and called It "modern art". I remember a special day when a substitute check on my and Pamela's "modern art", she turns to me and says;
"Wow, you are so talented"
- Uh, yes, thanks.
- Could you please teach me how to do It? The crooked things you are doing is so cool. What is your thought behind It all?
- I thought; "Hell, I forgot to attach everything straight again, now It got crooked, but I don't want to make another one. Fuck It, I'll keep It anyway"
- Haha, no seriously!
- ...

Skisser för hösten




Förlåt för all förvirring och hänvisning, jag har klarat upp allt nu. Den här bloggen kommer att fortsätta som vanligt, den jag publicerade i mitt senaste inlägg (Cosettemunch.blogspot.com) kommer främst att användas som inspirationsdump, samt överflödiga bilder som blir för mycket att publicera här.
Så, stanna här, stanna där, stanna på båda ställen om så önskar.

Jag har hundratals praktiska anledningar till att behålla den här, men en av de viktigaste är att namnet till den här bloggen är så fräsigt, och att jag kämpade som en rabiessmittad kanin i Australien för att få det.

(Bilden föreställer en teckning jag gjorde för omkring två år sedan!)



Sorry about all the confusion and reference, I have everything sorted out now. This blog will continue as usual, the blog I mentioned in my last post (Cosettemunch.blogspot.com) will mainly be used as an inspiration-dump, and redudant images that feels to much to publish here.
So, stay here, stay there, stay at both blogs If you desire.

I have hundreds of practical reasons to keep It here, but one of the most important is that the name of this blog is so classy (reference to one of my favoourite songs), and I fought like a rabid rabbit in Australia to get hold of It.

(The picture is an illstration I made about two years ago)


BYTER BLOGG / NEW BLOG !


http://cosettemunch.blogspot.com

Följ med! (TESTAR i en vecka för att se om det är värt el trubbel, kommer annars tillbaka! Så, både stanna och följ med!)

(I am just trying It out for a week or less, I will come back if It doesn't work out! So, stay too!

gif animator online


Fråga Fråga / Ask Ask

Kommer inom de närmaste dagarna byta till blogspot på grund av diverse problem i den här bloggen, bara för att förbereda er so to say. Har för övrigt fått ett par förfrågningar om en sk. "frågestund", som vi kan tag oss an nu! Så fråga på i kommentarsfältet, svaren kommer upp i första inlägget i den nya bloggen!

Det ser ut som att jag skall fotas för ett nytt nummer i Femina imorgon. Medan jag ändå flyr till Köpenhamn (låter möjligen mer exotiskt för somliga än vad det är, jag bor tjugo minuter därifrån), så kan jag ju haxxa det förra numret också. La problema ligger i att jag tydligen skall strapsera mer än 2 km från centralen för att finna platsen jag skall befinna mig på exakt klockan 09.00. Faktorerna som strider emot livsrättvisan är:

1. Jag har inga pengar på mobilen.
2. Det enda jag kan säga på danska är "taske", vilket jag trott betytt väska tills jag av ett misstag i somras fått reda på att det kan betyda "hora" också. Trevligt.
3. Jag har VÄRLDENS sämsta lokalsinne.
4. (det här är nog det värsta av allt) Min mp3 är spårlöst försvunnen.

Funtar' på att ta med min rosa, kassa digitalkamera och dokumentera (jag lyckades fixa den!). Om jag nu hittar. Annars kan jag ju dokumentera om hur jag inte hittar, och om värre; inte hittar tillbaka.



I will soon change to blogspot beacuse of problems with this blog, just to prepare you all! I have had a few requests about a post just answering questions, and It feels like the time has come! So just ask anything in the comment section, the answers will appear in the first post in the new blog!

It looks like I'm going to model for a new number in Femina tomorrow. Copenhagen sounds more exotic to some people than It really is, but I actually live twenty minutes from there! La problema is that I apparently are going to walk more then 2 km from the Central station. The factors which are contrary to human justice are these:

1. I have no money on the phone.
2. The only thing I can say in danish is "taske",which I thought simply ment "bag", but I learned from a misstake this summer that It can have the meaning "hooker" too. Fun.

3. I have the worst orientation-sense in the WORLD.
4. (this is probably the worst thing of all) I have lost my mp3.

I am thinking about bringing my pink, worthless digitalcamera to document the day. If I find the way.
Otherwise, I could just record about how I didn't find the way, or worse; didn't find the way back.


Tekniska

Med talang i form av rastlöshet och ett mustaschmemo så kan man göra såhär.

With the talent of restlessness and a moustaschmemo, you are able to do things like this.


Ringlinjen

(Finfinaste mockajackan och kjolen inköpt för enbart 10 riksdaler i lördags!)

Jag och Clara bestämde oss för att ta ringlinjen på buss 3 för att fika med saft, te, kanelbullar och jordnötskakor. Vi pratade om hennes robot-insittar manus på tyska som hon väl inövat då hon jobbar som guide på en båt. Alla i Malmö vet vilka båtar jag talar om, dem där som åker runt i kanalen vart femte minut, och vissa dagar när man är på gott humör så vinkar man mot passagerarna bara för att dem vinkar tillbaka och skrattar sig till tårar av glädje på grund av den omotiverade uppmärksamheten som dem blivit givna, och så skrattar man själv för att dem är så patetiskt lättroade. Win-win situation till max!


När vi efter några rundor går av bussen så ser jag min kära, gröna buss köra iväg - varav jag springer efter och vinkar som om jag vore en rabiessmittad Simba när han blir jagad av sjuttioelvatusen kreatur! Busschaffören stannar, jag stiger på och tackar medan jag snabbt och skakande drar fram plånboken. Han svarar;"Amen chilla, jag ska stå här i två minuter till"
- "Men du körde ju.."
- Jojo, men när jag såg att du var på väg så låtsades jag köra, för att jävlas med dig.
-  (jättelångsamt) väääääääääääntaaaaa, jjaaaaag skaaaaa baaaaraaaa draaaa fraaaaaaam miiiiiiiiiinaaaaaaaa peeeeengaaaaaar
- Va?
- Ooooj, skaaa baaaaraaa ringaaaa ett saaaamtaaaal föööörst
- Skämtar du med mig? Du kan väl betala och ringa sen'?
- Amen CHIIIILLLLAAAA,jag haaaar tvåååååå minuuuuuteeeer påååååå miiiiiiiiiig
-  Busschaffören mot Gingern. 1-1.
- Haha.



I and Clara decided to take a trip with bus 3's cirkular line with squash, tea cinnamon buns and peanut bisquits.
We talked about her robot insite script in German, she have to be well rehearsed beacuse of her guide-work on a boat. All in Malmo know what boats I am talking about, those who cirkulates around the long watercourse. Some days, when you are in a good mood, you wave to the passengers just to see them wave back and laugh to tears of joy beacuse of the given unwarranted attention. And so, you laugh yourself beacuse of their easy-made bottom humour. Win-win situation. Cheers!

 

Anyway, as I hugged Clara goodbye, I saw my green bus drive away. I ran and waved after It as if I were a rabid Simba shased by the cattle! The bussdriver stops, and I'm thanking him as I'm trying to find my wallet in my pocket with shaky hands. He says something like: Chill out! I will stay here in two more minutes.
- But you drove..
- Yeah, when I saw you coming, I drove a bit just to see you run. Fun.
- (SLOWLY) waaaaaaaiiiiitttt a miiiiiinuuuuuteeeeee, I'mmmmmm juuuustttt goooiiing toooo puuuuuullll oooooutttt myyyy mooooooneeeeeeey
- What?
- Ohhhh, I aaaaammm juuuuusssttttt goooonnna maaakkeeee aaaa caaaalll aaattt fiiiiirrttt
- Are you kidding with me? Can't you just pay and make the call after that?
- Chill out, Iiiiiiiiii gooooooooooootttt twooooooooooo minnnnnuuuuuutteeeessss..
- Busdriver against the Ginger. 1-1
- Haha

 


Te och väggar.





Om exakt en månad och en dag fyller jag 19 år.
Av någon anledning så har jag, sedan jag föddes, börjat gråta under varje födelsedag.
Jag minns inte precis varför jag gjorde det då jag var yngre, jag framkallar bara de två senaste åren. Förrförra, för att hela min familj och i stort sätt alla mina vänner hade glömt bort det (jag påminde alla dagen efter), och förra för att min moder bestämt sig för att åka på Family fun i Göteborg med hela familjen förutom mig. Eller, det som fick pupillen till att konstruera vattenspridare var snarare att jag frågat om någon i familjen kunnat köpa lite Irish Cream kaffe till mig som kompensering, till svar fick jag; "Jag pallar inte". Jag menar, hur lite kan man begära när man varken får sällskap eller annat? Lite kaffe? Det tar fem minuter att ta sig in och köpa, och det kostar 29 kronor.

DOCK så blev jag så ledsen att jag fick mitt kaffe innan familjens avresa, och en fin överraskning av fyra vänner som kom på besök med min favorittårta och mitt favoritvin! Bara några veckor senare så kom Karin ner från Göteborg och gav mig en turkos halsduk som hon stickat i present. För att jag hade tappat bort min favorithalsduk någon månad innan, i samma färg. I top-10 listan över bästa saker jag någonsin fått tror jag.

Och ja. Idag gick min digitalkamera sönder också. Så nu har jag ingenting alls, vilket är ganska ångestframkallande. Inga akvarellpapper heller. Jag trodde att jag hade passerat gränsen av all skit en människa kan ta, men tydligen inte. Dagarna består mest av att Mass kommer hit, och så dricker vi Psycho lemon te (min nyfunna kärlek) och spelar Resident Evil 0 med min syster (fint nog så blev sump-hjärtat i teet sådär av sig själv!).



Annars är det tyst.

In exactly one month and one day, I will turn 19.
For some reason, I have been crying every birthday, since I was born.
I don't quite recall why I cried when I was younger, I only remember the two last years. Before last, my whole family and almost all my friends forgot about It (I reminded them the next day), and previous beacuse my mother decided to go for Family-fun i Gothenburg with the whole family, except me. Or rather, what made my pupils construct sprinklers was that I asked If anyone in the family could bring some Irish cream coffee to me as compensation, the answer I recived was; "Honestly, I don't want to". I mean, I did not get or demand anything else than cheap coffee

I got the coffee in the end though, before my family's departure. And a nice surprise by four friends too, who came to visit among with my favorite cake and wine! Just weeks later, Karin came down from Gothenburg and gave me a self-knitted turquoise scarf as a gift. I lost my favourite scarf just a few months before, in the same colour.
It's one of the best things I own.


And well.. My camera broke today. The other one, the one I am filming with. So, now both of them are broken and I am broke. I thought I had passed the line of how much crap a human being can take, but apparently not.
Most days look all the same right now, Mass comes to visit, we drink Psycho Lemon tea (my new found love), and play Resident evil 0 with my sister (about the tea-picture, It actually formed into a heart by Itself! Lovely)



Other days, It's just quiet.

 

 


Windmill.



Jag har försökt hålla det här inom mig i en tid, men nu blir jag praktiskt taget GALEN. Jag AVSKYR blogg.se, jag trodde att mitt största problem var att mina inlägg publiceras tre dygn efter att jag lagt upp dem (om jag inte uppdaterar om mina tusentals kodmallar och layouter, samt inlägget i sig). Det värsta av allt är att det är Sveriges största bloggportal, och trots att jag bett om hjälp så har jag inte fått det. GAY. Eller nej, jag skulle komma till det värsta av allt; nu kan jag inte ens lägga upp png-filer (därav den värdelösa kvalitén på de värdelösa JPG-bilderna). Det var nog droppen. Jag funderar på att byta till blogspot om ett tag, säger någon emot eller ska jag köra på't?

Nåväl. Bilderna är tagna vid väderkvarnen i Slottsparken, Malmö, vilket är området alla unga ungdomar dricker alkohol på under självberusande sommarnätter. Lite som Skånska motsvarigheten till hagaparken, skillnaden är att Slottsparken är sjuttioelva gånger finare med alla små bäckar, bryggor och röda balkonger. Bortsett från övergivna ölburkar och doft av hundratals tagna oskulders odörer, så är det tämligen fridfullt att hänga där, även om det är mitt på dagen.

(Tror förresten att jag skall ta mig en tripp emot huvudstaden snarast! Jag måste verkligen få min fader till att köpa en kaffebryggare där uppe, jag kommer efterhand få psykiska störningar utav hans Euroshopper-pulverkaffe)


(I will not translate the first paragraph, I just wrote about how much I hate blogg.se and It's service, I'm thinking about switching to blogspot instead)

The pictures are taken at the windmill in Slottsparken, Malmö, which is the area where all the young youngsters are drinking alcohol during suitable summer nights. It is like Stockholm's equivalent to hagaparken, but I have to say that Malmö's park is much more beautiful. At least this one, It is one of the few good things about Malmö.

(I think I will take a trip to the capital soon, I really must get my father to buy a coffeemaker up there, I will eventually get mental disorders of drinking his Euroshopper-instant coffee)


colours


Kan tag och börja inlägget med en ursäkt gällande min inaktivitet både on la internet och i verkligheten. Jag, liksom min bror, har oerhörda depressioner under byten av årstider. Värst är egentligen från vinter/vår till vår/sommar, vilket antagligen beror på att skeendet inte rör sig successivt, och att alla hinner känna lycka av värmen långt innan mitt eget eftervaknande.

Har för övrigt bytt header för tillfället, försöker undvika att se mig själv så mycket som möjligt. Skall byta till en annan som jag förhoppningsvis hinner teckna upp i veckan. Har väl ändå inte så mycket att göra. Man anmärker verkligen aldrig hur det är att vara arbetslös tills alla ens bekanta börjar skolan, eller att jobba. Jag är ensam hemma till ungefär 15, och det gör mig bokstavligt talat galen, samtidigt som det ger mig en oerhörd känsla av behag. Jag måste verkligen ha tid till att vara ensam för att inte gå sönder. Det är inte som så, att jag behöver vara ensam varje dag, alla tider på dygnet, jag behöver snarare vetskapen gällande faktumet om att jag faktiskt kan vara det.
Det är verkligen få människor jag kan umgås med i flera dygn utan att komma på dumma anledningar till att ta mig därifrån. Jag måste få min stund till att grubbla över pågående samt nya intryck, att läsa en bok, se en film själv utan att någon kommenterar den. Skapa min egen uppfattning om saker och ting.

Det kan ungefär beskrivas som att någon i min ålder redovisar en målning, och får kritik för dess färger. Att färgerna inte passar in på kritikern är totalt oväsentligt för skaparen i sig. Är man yngre är det en annan sak, då man lär sig grunder, nu har man tolkat det så som man faktiskt ser världen. Om nu skaparen ändrar färgerna för kritikerns skull så är det inte skaparens tavla längre, snarare kritikerns.
Om jag läser en bok, och en bekant sitter i samma rum så är denne en del av upplevelsen, hur trollbunden man än blir.

Men inatt är det bara jag och Franz Kafka.



I will start this post by an apology concerning my inactivity on le internet and in real life. Just like my brother, I get tremendous depressions during changes of the seasons. The worst one is from winter / spring to spring / summer, probably beacuse the due does not move gradually, and that all people feel the happiness of the warmth long before my own awakening.

I have also changed the header for the moment. I am trying to avoid seeing myself as much as possible. I hope I will find some time scetching up a new one this week. I probably will, I have all time in the world after all.
You never know what It's like to be unemployed until everyone you know go to school/work. I'm home alone til 15.00, and It makes me literally mad, as well as It is giving me a tremendous sense of grace. I must have time to be alone in order to not fall apart. It Is not like I have to be alone every day, all times of the day, I need the knowledge concerning the fact that I have the time and right to actually be alone.
It is truly few people I can hang out with in several days without coming up with stupid reasons to take me out of there. I have to have my moments to ponder about current and new impressions, to read a book, watch a movie without having someone comment every scene. Create my own view.

It can rougly be described as someone in my age presenting a painting, which is criticized for its colours. The criticts opinions about the colours is totally irrelevant to the creator Itself. If the creater of the painting change the colours, It's more likely the critics painting than the "creator's".
If I read a book, and a friend is sitting next to me, the friend will always be a part of the experience.

But tonight, It's just me and Franz Kafka.