bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin RSS 2.0

I had a lover, I don't think I'll risk another these days

make a gif
Min godaste vän Karin kom ner till Malmö för att lätta upp mitt dunkla humör den här helgen, här på ett fint café i Lund..

..med världens finaste marsipanfigurer i skyltfönstret.

Sedan kom dessa unga herrar och bjussade på malt. Sådant gillar vi. Och att
tösapågen till höger har låtsasglasögon på sig, och linser under det för att han faktiskt ser kasst på riktigt. Det är inte alltför ofta man träffar folk utan självrespekt.

Mitt humör är i vilket fall som helst fortfarande dunkelt, och kaffemjölken är slut. Man blir ju så opepp.


My friend Karin came down to Malmö to lighten up my obscure mood this weekend, picture-summary.

Snöflingetröjan

Bilderna är tagna av väldigt talangfulla och väldigt vackra Josefine Jönsson, ni kan hitta henne el här
(Det var något pinsamt kallt!)

Jag har nyligen införkaffat en svart peruk, samt ett nytt svart läppstift, så att jag har möjlighet till att gå runt och vara lika underground som Tom Waits röst efter en Statoilcigarr. Är man inte en karl (alternativt manlig) så får man kompensera det på andra vis, det är min defination av feminism.
Skämt åsido, jag avskyr antifeminister. Och snö. Snön kom till Malmö igår, och jag har stannat inne sedan dess. Min aktivism måste dessvärre brytas utav att jag måste infinna mig på en turk/dansk/balkan konsert lite senare ikväll - med en god vän som kommer att befinna sig på Malmö Centralstation om exakt en och en halv timme.

Längtar.


The photos are taken by very talented and very beautiful Josefine Jönsson, find her here

I recently bought a black wig and a new black lipstick, so that I am able to be as underground as Tom Waits' voice after a Statoil cigar. If you're not a man (or manly), you have to compensate those matters in other ways, that's my defination of feminism.

Just kidding, I actually despise anti-feminists. And Snow. The snow arrived to Malmö yesterday, and I have stayed inside ever since. My activism will unfortunately come to an end tonight, since I'm going to a Turkish/Danish/Balkan concert later tonight - with a good friend who will arrive at Malmö Central Station in one hour and a half.


Longing.


Andras skisser

Under Stockholmsvisiten så läste jag som sagt ut Dagar i Burma, och det var så himlans fint då en fin tösabit/pågabit skrev charmiga kommentarer bredvid en del stycken. Dessutom så hittade jag en fin teckning på den sista blanka sidan som fick mig till att ramla av stolen jag satt på av magkramp.

Nej, det här var så fint att jag i enkelhet blir tvungen till att åtminstone försöka förmå resten av befolkningen till att göra samma sak! Jag har annars en jättefin vän (en av mina finaste faktiskt) som brukar stoppa in sina hemligheter i låneböcker. Och en annan hemskt fin som skissade på den finfina bilden föreställande mig nedanför, i någon facebook-graffitti-shit.

Tänk vad fina människor det finns, egentligen. Frågan är vart tusan dem håller hus.

 

 

"Elizabeth var en korkad rasist! Men Flory var också en löjlig fjant!"

"Jag vill nu visa dig en riktig pwe-dans. Se på deras nästan ormlika nästan skrämmande exotiska kroppsrörelser, blabla, bläblä Elizabeth!!

"Mr Flory, en sån jävla torris och vilket förvirrat blablande! Jag fattar inte ett ord av vad han surrar om. Om jag fick gå hem snart. Suck"

During my visit in Stockholm, I (as I mentioned before) read "Burmese days" by Orwell, and It was such a joy doing It, beacuse a terrific girl/guy had left some charming comments next to some text pieces. In addition, I alo found a nice drawing on the last blank page of the book, which made me fall of the chair of all stomach cramps.

 

Ah, I will at least try to persuade the rest of the population to do the same. I have a very good friend who's leaving her secrets in library-books. And another great one who made a picture of me in some facebook-graffiti-shit (the first image in this post)

There is so many nice people out there, really. I just don't know how to find them.


Book-image 1; "Elizabeth was a stupid rasist! But Flory was a ludicrous jerk!"

Book image 2(drawing): "I'd like to show you a real pwe-dance! Look at their almost snakelike almost frighteningly exotic body movements, blabla, blabla Elizabeth!

"Mr Flory's so fucking lame, and all the talking is so confusing. I don't understand what he buzzes about at all. I just want to go home. Sigh"


Stockholm på café Skåningen



Amanda (hon med de plingande örhängena) kom på besök under min näst sista Stockholmsdag, och hade rest bort från exotiska Lund! Väldigt ärande. Vi satte oss på café Skåningen (kände att vi äntligen skulle passa in någonstans)



"Alltså, Amanda. Skulle du kunna lägga av med att ta en tugga av godiset och sedan lägga tillbaka det i påsen? Det är skitäckligt"
- Amen vaddå, man ser ju vilka jag har tuggat på.
- ...



I en stad där man inte får köpa kaffe för att dem inte tar kortköp under 50 spänn, vilket resulterar i att man blir fattigare än en tragisk karaktär i Les Misérables för att man köpt en kaka som man inte ens vill ha för 30 kronor.
Stockholm, jag är besviken. Och pank.



In a city where you only can use your debit card for payment over 50 kr, which means that you have to buy an expensive biscuit you don't even want just to get a cup of coffee, unless you want to walk one million miles to find a cash dispenser.

Stockholm, I am disappointed. And broke.

Long Lost.

 

make a gif

 

Fick kanske världens finaste klänning på posten av kanske världens finaste före-detta-pojkvän (som numera bor i Frankrike) för ungefär en vecka sedan. Det är så typiskt att de få människor man visar tillgivenhet för bor så ohumant långt bort.

Därför gör det lite ont i sinnet av att vara på Stockholmsbesök. Man är ständigt ledsen för att allt har rört sig sedan man sist var här, medan man själv stått stilla. Och de få människor man visat tillgivenhet för bor kvar, men finns inte mer.

Är lite ledsen. Ska läsa det sista verket som hittills varit oläst av favoritförfattaren (Dagar i Burma), dricka te och komma på vad jag ska fylla nattduksbordet med nästa gång.


About a week ago, I got this lovely dress from my lovely ex-boyfriend (I hate that expression, he deserve to be called something so much better, I'll think of an english word for It the next time I mention him!) who now lives in France. It is so typical that the few people you show affection to live so far away.

Therefore, It is some kind of pain in the mind when I'm visiting Stockholm. It is always sad beacuse everything has moved since I visited the last time, while everything else seem to stand still. The few people I showed affection to still lives here, but are no more.

So, I am quite sad now.  I think I'll finish the only book I haven't read by my favourite author (Days in Burma), take a cup of tea and think of what I should fill the nightstand with next time.


Stockholm & Créme de la Créme


Känner inte att jag har fått tid till att andas under de senaste dagarna, så jag tänkte göra det i Stockholm istället. Tidigttidigttidigt imorgon och stannar i lite mer än en vecka eller så. Känner inte riktigt att jag vet vad jag vill just nu heller, så jag låter allmän fakta ta över istället.

Häromdagen fick jag reda på att min pojkvän aldrig har tyckt om kaffe som han sa att han gjorde till en början, och att han bara sa att han gjorde det för att imponera på mig. Jag försöker komma på om det är sött eller patetiskt.
Igår fick jag reda på att han egentligen inte gillar julmust, förstår ni vilket dåligt samvete man får när man mordhotat honom till att köpa det ett flertal gånger?

Idag har vi varit tillsammans i fyra månader, fett gay om man en dag får reda på att han aldrig gillat mig heller, då får man ju sitta i Sibirien med alla andra outcasts (Herr kaffe och Fröken Julmust dvs).

(Blus och väska från random second hand, kjol från H&M och en allmän strutsafjäder i håret!)

I haven't had the time to breathe during the last few days, so I thought I'd just do it in Stockholm instead. I'll take the train earlyearly tomorrow, and I'm staying in a little more than a week or so. I do not really know what I want right now either, so I let the general facts take over instead.

A couple of days ago, I found out that my boyfriend have never liked coffee, which he said he did at first. He told me that he did It to impress on me, and I don't know If It's pathetic or sweet yet.
Yesterday I found out that he don't like Julmust, my conscience felt like a prisoner when I thought of all those times I asked him to buy some.


Skisser för hösten


Det finns faktiskt en fin historia bakom dem där örhängena. När jag fortfarande var ung inför världen och studerade på det alltför överskattade gymnasiet (lite mer än ett halvår sedan dvs) så umgicks jag bland annat med en tös som hette Amanda. En dag kom Amanda till skolan med en ny väska som hon köpt second hand för 80 spänn om jag minns rätt, och det finns nog inga ord som beskriver hur mycket jag avskydde den. Väskans kanter var nämligen fyllda av sådana dära små skrammelmynt (lite om dem på Esmeraldas kjol för att vara exakt), man gick praktiskt taget runt och hade huvudvärk varannan minut.

Men en vacker dag så slutade hon använda väskan! Och vad köper hon för att kompensera det? Dem här örhängena såklart, nu började det dvs skramla så fort hon rörde på huvudet också. Man blev ju fannemig sjävmordsbenägen.

Sedan en dag när skolskrammelhelvetet är över, så hade Oskar köpt en present som han "visste" att jag skulle gilla, ni kan ju gissa vad. Dem har fått en viss charm efter allt elände, även om jag praktiskt taget aldrig använder dem.

(SORRY AMANDA!! Nu i efterhand kan vi ju skratta åt det istället!)


There is actually quite a story behind the earrings. When I still was a young, fresh girl in this world and studied at the excessive over-estimation of high school (about half a year ago that is), one of the people I hung out with was a girl called Amanda. One day, Amanda came to the class with a new schoolbag she had bought second hand, and there is probably no words to describe how much I hated It. The edges of the bag were filled with small, clanking coins (just like those in Esmeralda's skirt), I think I got a new headache every two minutes by hearing them.

But then one beautiful day, she stopped using the bag! And just guess what she's buying to make up for It? These earrings of course, and now It rattled in the ears every time she moved her head too.

A summerday, my friend Oskar bought the same earrings to me as a present. (..)
They have a certain charm after all the misery, even though I hardly ever use them.