Watership Down, fyra systrar
Har av två olika anledningar varit frånvarande den senaste veckan, det här är den ena anledningen. Mina två småsyskon som jag inte har träffat på sisådär 7 år och som bor i Stockholm kom och hälsade på, väldigt vackert reuntiat!
Ni vet hur det är, när man inte har träffat någon sedan barnsben. Man kan inte riktigt se personen växa upp, dem är alltid som när man sist träffade dem. Därför var det fint mindfucking att se trettonårigen Sofia med pojkvän och allt, tillsammans med en lite yngre Linnéa med ögon stora som de egentligen bara kan vara i Disneyfilmer.
(Det känns så surrealistiskt, min släkt är endast bestående av malätna medelålderskriser som ser 10 år äldre ut än vad dem egentligen är. Alla väntar på sitt earthquake som aldrig kommer, något som ska hända dem överhuvudtaget utan att dem gör något åt det. Ingen i min släkt har exempelvis funnit sin kärlek (förutom min morfar, men hon dog -nej, det är inte min mormor), ingen har enligt samhällets normer "lyckats" (förutom min morfar), och INGEN förutom min moder och hennes föräldrar har fått barn. Därför blir det surrealistiskt, det finns fortfarande en klocka som inte har smält i Dalís målningar liksom)
Ni vet hur det är, när man inte har träffat någon sedan barnsben. Man kan inte riktigt se personen växa upp, dem är alltid som när man sist träffade dem. Därför var det fint mindfucking att se trettonårigen Sofia med pojkvän och allt, tillsammans med en lite yngre Linnéa med ögon stora som de egentligen bara kan vara i Disneyfilmer.
(Det känns så surrealistiskt, min släkt är endast bestående av malätna medelålderskriser som ser 10 år äldre ut än vad dem egentligen är. Alla väntar på sitt earthquake som aldrig kommer, något som ska hända dem överhuvudtaget utan att dem gör något åt det. Ingen i min släkt har exempelvis funnit sin kärlek (förutom min morfar, men hon dog -nej, det är inte min mormor), ingen har enligt samhällets normer "lyckats" (förutom min morfar), och INGEN förutom min moder och hennes föräldrar har fått barn. Därför blir det surrealistiskt, det finns fortfarande en klocka som inte har smält i Dalís målningar liksom)
I have been absent this week beacuse of two reasons, one of them is shown in the pictures. My two younger siblings which I haven't seen the past 7 years came to visit us, a very beutiful reunion!
You know how It is when you haven't met a certain person since childhood. It's only possible to recall the person as the person was, and not who It is. Beacuse of that, It was pretty mindfucking to see thirteen - year old Sofia with a boyfriend and all, together with a younger Linnéa - with eyes big like a character in a film of Disneys.
( It's so surreal, my family is only made up of moth-eaten mid-life crises who looks 10 years older than they really are. They are all waiting for the nevercoming earth quake, and no one seem to do anything about It. For example, no one of my relatives have ever found "true love" what so ever ( except my grandfather, but she died- and no, It's not my grandmother), none has according to the society-norms "succeeded" (apart from my grandfather once again). Therefore, It becomes surreal, there is still a watch that has not melted in Dalís paintings).
You know how It is when you haven't met a certain person since childhood. It's only possible to recall the person as the person was, and not who It is. Beacuse of that, It was pretty mindfucking to see thirteen - year old Sofia with a boyfriend and all, together with a younger Linnéa - with eyes big like a character in a film of Disneys.
( It's so surreal, my family is only made up of moth-eaten mid-life crises who looks 10 years older than they really are. They are all waiting for the nevercoming earth quake, and no one seem to do anything about It. For example, no one of my relatives have ever found "true love" what so ever ( except my grandfather, but she died- and no, It's not my grandmother), none has according to the society-norms "succeeded" (apart from my grandfather once again). Therefore, It becomes surreal, there is still a watch that has not melted in Dalís paintings).
Comments
Trackback
