bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin RSS 2.0

Och hjärtan


Gömmer brev under folks (en) fåtöljer, och herregud vad cheesy jag är.

Hiding letters beneath (one) armchairs, and god, I'm so cheesy.



La Mer

create avatar

 

( mot spegeln-bilder är ju SÅ 2004, men är man retro så går det an. Ser fett vuxen och seriös ut också!)

Två kjolar, spetshårband, svartvita strumpbyxor och 20-tals halsband.

Är fortfarande fruktansvärt sjuk, hur detta förhåller sig vette enbart gudarna (själv har jag a thing for Dionysos, vi verkar ha samma mål i livet). Har hunnit snora ner både Peter, min syster, min pojkvän och Esther. Det måste nästan gå till världshistorien, innan vi vet ordet av det så är hela Sverige dränkts av mina oönskade vätskor. Då behöver vi åtminstone inte oroa oss för globaliseringen längre.


Two skirts, lace headbands, black and white tights, 20's necklace.

I am still terribly sick, and only the gods know why or how (I myself have a thing for Dionysus, we seem to have the same goals in life). I have been snotting down both Peter, my sister, my boyfriend and Esther. It should get a place in the world history. Before we know It, all Sweden is soaked by my unwanted fluids. We wouldn't be worrying about the globalization problem anymore though.


Origami Power

( Jag och mina fruktansvärt muskulösa armar, I got the power)

Att sjösätta origamisvanar börjar bli lite av en årlig tradition vid Slottsparkens brygga. Det är ju så fint och miljöskadande på samma gång, så I walk on the wilde side för något gott.

Har varit med om en hel del traumatiska saker idag, för att inte nämna första händelsen vid 11 då jag tar bussen hem ifrån en förträfflig turk efter en kväll av huvudvärk ifrån försurnat vin och lyssnande av "Open The door, Richard!". Självfallet så hade jag inte sovit, och är on top of that så sjuk att man knappt kan se skillnad på mig och le sniglar då jag promenerar. Hur som helst så kliver jag på bussen, sätter mig och blir antastad av en kvinna på omking 70 år vid nästa hållplats:

"Kan du flytta på dig?"
- Hela bussen är ju tom, du kan ju sätta dig vart du vill.
- Kan du vara så snäll att flytta på dig?

Vid det här laget tänker jag ungefär: "MEN ÄR DU EFTERBLIVEN?!", men som artig mademoiselle säger jag: "Men det här är min favoritplats. Snälla, jag ska nästan till ändhållplatsen och har inte sovit inatt. Dessutom är jag sjuk, kan jag inte bara få sitta här?
- Ser du inte att jag är äldre än vad du är?
- Jo, jag hade flyttat på mig om alla säten var upptagna, även om jag säkerligen är mer trött än vad du är. Nu är det inte så.
- Vet du vem jag är? Flytta på dig.
- Jag tänker inte flytta på mig.
- Ge mig dina föräldrars nummer.
- HAHA, va?
- Nej, ge mig din makes nummer.
- Jag är inte gift.
- Nähä, jag trodde alla gifte sig när dem var 16 nu för tiden.
- Kan inte påstå att jag känner någon som är gift, och jag är 18 år.
- FÖRSÖKER DU LURA MIG?!
- Herregud.
- NEJ NU RINGER JAG POLISEN! SLÄPP AV MIG, SLÄPP AV MIG!

Kort därefter blev hon avsläppt och skrek tills hon kom ut ur dörrarna och därefter.
Döda mig långsamt.



( I and my terribly muscular arms, I got the power! )

To launch origami swans is starting to be a bit of an annual tradition in the park. It's so beautiful and pollutive at the same time, but I guess It's worth a walk on the wild side.

I have been through a lot of traumatic things today, not to mention the first happening at 11 when I took the bus home after an evening with an acxellent Turkish guy consisted of headache from bad wine and listenings to "Open the door, Richard!". I had not slept either, and on top of that I'm so ill that It's hard to tell the difference between me and snails when I take my daily walk. Anyway, I stepped on the bus, took a seat and got attacked by a woman ( I think she's around 70 years old) at the next stop:


"Take another seat."
- The whole bus is empty, you can sit anywhere you want.
- Could you please MOVE?

At this moment, I thought something like: "ARE YOU SICK!?!", but as a polite Mademoiselle, I say: "But this is my favorite seat. Please, I'm almost going to the last stop and haven't slept this night. Moreover, I am sick. Won't you just let me sit here?
- Can't you see that I'm much more older than you are?
-I would move If all the seats were taken, even If I probably am more tired than you.
- Don't you know who I am? MOVE.
- I won't.
- Give me your parents phonenumber.
- HAHA, what?
- No, give me you husbands number!
- I am not married..
- I thought all girls were married at 16 nowadays.
- I don't know anyone who's married, and I'm eighteen.
- ARE YOU LYING TO ME!?
- Oh, God..
- I'M CALLING THE POLICE! LET ME OUT!! LET ME OUT!!

She screamed until she got off the bus. And after that.
Kill me slowly.


OK dator




(en outfit med världens finaste Sovjet-hatt, en gammal målning jag aldrig blev nöjd med och en kyrka från en busskur)


När jag var liten så hände det ibland att jag släppte min faders hand, och råkade ta en främlings som jag gick iväg med. Det märkte jag inte förrän jag var tvungen att skämmas ihjäl, man tittar ju inte alltför ofta upp på sin fader när man är liten som en brödrost och han i sin tur är 1.95 (har antagligen fått min dinosaurielängd ifrån honom)


I vilket fall som helst så var jag för bara några timmar sedan nere i vår o så pittoreska kiosk (som för övrigt heter "Araben", det är härligt smutsigt och den 50-åriga ägaren har friat till min syster. Är inte det lite väl optimistiskt så säg). Det finns dock fördelar med den här obskyra kiosken, dem säljer nämligen mina favoritchips (Estrellas "Roasted Garlic & Salt") för ynka 13 riksdaler, ty dem inte vet bättre. När jag har tagit den lila påsen och är på väg mot kassan så tar en liten pojke mig i handen och jag stelnar till av förvirring. Han säger något som "Kan du visa vägen till gurkorna?". Jag blir så paff att jag inte svarar, men går iväg med honom hand i hand mot gurkorna. När vi väl kommer fram och han har valt ut en gurka så kommenterar jag hans turtles t-shirt med att berätta att Donatello är min favorit, och han ser alldeles skräckslagen ut och svarar: "DU ÄR JU INTE JOHANNA!"
- Nej.. inte vad jag vet.
- Du är ju MYCKET COOLARE!

Finast på länge.


When I was a child, I sometimes accidentally let go of my father's hand, and took a stranger's hand to walk with until I detected my mistake and got incredibly embaressed. You don't look up at your father all the time when you are tiny as a toaster and he is around 1.95 cm (I probably got my dinosaur-length from him).

Anyway, I went down to my oh-so-quaint kiosk (which is called "The Arab", It is wonderfully filthy and the 50-year old owner has proposed to my 16-year old sister. A bit to optimistic).
However, there are many advantages in this obscure kiosk too. They are selling my favourite chips (Estrella's "Roasted Garlic & salt") for nothing at all. I took the purple chips-bag and were on my way to the checkout when a little boy took my hand, and I got abnormally confused.
He says something like: "Can you show me the way to the cucumbers?". I didn't know what to say, so I said nothing and walked hand in hand towards the cucumbers. Once we arrived, he selected a cucumber and I gave him a comment about his Teenage Mutant Ninja Turtles t-shirt, or well, about my favourite character, Donatello. He looks at me, all terrified and answer with a: "You are NOT Johanna!".
- No..not as far as I know.
- You are SO MUCH COOLER!

After Arvika

Följ min blogg med bloglovin

 




Tillbaka från Arvikafestivalen som jag visiterade med ESTIR, Kents 747 har jag fortfarande rysningar i ryggen av och festivalabsintensen har infunnit sig.
Bild 1 är under sista Arvikadagen, och Bild 2 en gammalgammalgammal bild jag ritat som beskriver nuvarande känslorna till en kvart.


Jag kom (ångestfyllt nog) in på Konstvetenskaps kursen i Stockholms universitet, men om jag flyttar till Stockholm så får jag antagligen inte åka till Paris och jobba under den korta vistelsen. Jag skulle aldrig ge upp en chans som jobbet i Paris för en kurs som jag, med oddsen på min sida, antagligen kommer in på nästa år. Frågan är vad jag ska pyssla och syssla med efter Paris. Efter el månad september. Inga bidrag eller någonting. Får ju inte ens en spänn för att köpa tuggummi av min Mother from another mother, så man kan ju undra hur jag inte ska dö av svält och melankoli.

Jag hade nästan, otroligt nog, under en period sett fram emot Stockholm. Sett fram emot att vandra bland ohSOfashionmänniskor (obsobs ironi) med jeansshorts som bloggar-accessoar och Michel Gondry som favoritregissör. Lite. Problemet är att jag har intalat mig att det finns något bättre. Som London eller Göteborg, i mitt eget fall. Att när jag kommer dit så försvinner alla kvarlevande och betydande bekymmer och ersätts av något obefintligt som fortsätter ersättas tills drömgivaren ger upp.  Lite som en fru som stannar kvar hos sin make som misshandlar henne för att han "älskar henne" - något som hon förstås intalat sig. To be honest så är det verkligen samma sak, jag sitter här med en bit papper för att komma på fördelarna med Malmö (så som: "Eh, vänner. Eh..Point candy shop. Eh, second hand affärerna.. eh, pojkvän. Eh, den där fina statyn vid operan. Eh, typ ja, man kan köpa falafel för typ eh 10 kronor), när staden i grund och botten misshandlar mig.

Det är ju så sjukt svårt att röra på sig. Jag känner mig som kackerlackan Franz Kafka talade om, som malen mot flamman, som mitt stökiga rum.
Det är så sjukt intressant att människor under hela ens uppväxt frågat; "vad ska du bli när du blir stor?", som om det vore en självklarhet att man visste, eller att man överhuvudtaget har en valmöjlighet. Inte ens realistiska alternativ räcker till, jag menar - hade jag svarat något som "jag vill bli städare på MAS när jag går ut gymnasiet" när jag var 6 år så hade ju inte ens det blivit sant. Jag hade inte bangat på ett sådant skitjobb till åtminstone årets slut. Det hela är en förträfflig tanke, men livet har dödat drömmen om man säger så.

Det är svårt att finna lite lycka, även om man är omringad av sommardofter.
Jag överlever på finheter som dessa, jag är den med fet text:

M:Tror du att det är så att när du somnar så kommer du till en annan värld där du istället vaknar, och frekvenser av den världen finns i drömmarna du har?
- Haha, joja, det är möjligt.
- Jo.
- En fin tanke i varje fall.
- Ja. Men om jag vaknar där så skulle jag göra allt för att somna om. Så att jag kan vara med dig.



Picture 1: Of me and Estir on our last day at Arvikafestivalen
Picture 2. An oldoldold picture I've made

I got presumed (anxiously) to the Art History course in the University of Stockholm. But If I move to Stockholm, I will probably not be able to go to Paris and work. I would never give up a chance like working in Paris to a course I probably will get into whenever I want next year. I just don't know what I will do after my short Paris-visit.
I'll  try to find a way of no dying by melancholy and hunger.

I almost, amazingly spoken - looked forward to Stockholm over a period. Looked forward to wander among ohSOfashionpeople (irony-irony) with jeans shorts showed up all over their blogs and Michel Gondry as their favourite director. Just a little. The problem has something deeper, I have persuaded myself to think that there is something better. Like London and Gothenburg, in my case. When I would arrive there, all the significant concern would be replaced until the dreamgiver gives up. Just like a wife that still stays with her husband even though he beat her up every night for the reason of "love". To be honest, It's the same thing all over. I'm sitting here with a piece of paper to gather the benefits of Malmö (such as: Uh, friends. Uh, the store "point candy shop" Uh, good second hand stores. Uh, the beautiful statue outside the opera. Uh, cheap falafel..), when the city is basically abusing me.

It's so unbeliveably hard to move. I feel like the beagle Franz Kafka talked about, like the moth to the flame, as my messy room. It really is intresting that people always ask: "what are you going to be when you grow up?", as If you already knew, as If you had a choice. A choice of not sitting in an office all day long, a choice of not being a cracked up rockstar, a choice of anything. It's a nice thought, to be what you want whenever you want. But life has killed the dream.

It's hard to cath the happiness, even if It do exist in the summer air.
I'll try to survive through beautiful moments like this. Im the one with the fat text:

M: Do you think people come to another world where they wake up, when they fall aleep in this world. And the frequencies of that world world are in the dreams people have?
- Haha, I guess It's possible.
- Yeah..
- It's a nice thought, anyway..
- Yeah. But If I would wake up in that world, I would do anything to fall asleep. So that I could be with you.

Isolement



De sitter och dricker vin och pratar i soffan. Håller på att bli ihop.
Hon berättar om ett gammalt minne från en resa hon gjorde.
De bodde på en strand. Hon och hennes ex.
Han står inte ut vid tanken på något ex.
Han stelnar till och tvingas gå in på toaletten.
Han klämmer sitt lillfinger under foten för att den fysiska smärtan ska ta över.
Svartsjuka. Det är det sista han vill ge henne.
När han kommer ut igen gör han allt för att verka som vanligt.
Han lyckas.
Hon märker inget.
Ensamhet.


They sit and drink wine and talk on the couch. They are starting to get together.
She tells about an old memory from a trip she made.
They lived on a beach. She and her ex.
He can't stand the thought of some ex.
He stiffens and force himself to get into the bathroom.
He squeezes his finger under the foot to let the physical pain take over.
Jealousy. It is the last thing he want to give to her.
When he comes out, he does everything to be as he usually is.
He succeeds.
She don't notice.
Loneliness.



- Bob Hansson

Blessa



Jag skäms nästan lite över att jag överhuvudtaget lägger upp outfit-bilder, men det får jag lov att leva med tills vidare. Alltid lika trevligt att komma närmare det man föraktar Känns lite som när jag gav mig på bibeln för att grunda lite mer konstruktiv kritik gentemot religion. Men jaha, arvikafestivalen imorgon! Underbart. Kents "Gamla Ullevi" är ju inget man förkastar.

Under den här dagen så regnade det något fruktansvärt, och man ser blixtar varannan sekund. Tyckte det var fint i min busskur tills ett gigantiskt träd fem meter ifrån mig blir träffad av en blixt och den översta delen faller ner mot marken och skrämmer livet av mig.


Några IQ-tabbar den här veckan:

Jag: Öppna dörren! Klockan är liksom fem! Du kan ju inte duscha mitt på dagen, det är en oskriven regel, det är tabulagt, det är empatilöst!
- Men jag duschar ju, kan du inte gå in på någon annan toalett?
- Nej, jag måste in på den här!
- Vad ska du göra?
- Borsta tänderna!
- ...
________________
Mass: Haha. Gillar det där, "Jag älskar verkligen Zelda-spelen, men vad heter egentligen prinsessan?".
Jag: Men herregud, det är ju hon som är Zelda. Jag trodde du hade spela.. Eller vänta. Du skämtade. NEJ! NEEEEEEEEEEEEJ.
Mass: HAHAHAHA
________________

Mass: Alltså, jag undrar hur ananas uttalas på engelska. "Änänas" eller "anAnas"
Jag: Det beror väl på vilken dialekt det är, i USA säger man väl "Änänas" antar jag.
Mass: ..Inte pineapple då?
Jag: NEJ. NEJ NEEEEEEEEEEEEEEEEJ
________________

Jag: Men vad efterblivet att du inte vet vilken låt "Your Song" är av Elton John  är, alla har ju hört den.
Mass: Jo men jag känner igen den, kunde bara inte sätta fingret på det..
Jag: Kan du namnet på någon låt av Elton John överhuvudtaget?
Mass: Nä .. eller jo. Lejon Kungen låtarna.
Jag: Namnen på dem, alltså.
Mass: Nä..
Jag: Cirkle of life? Can you feel the love tonight?
Mass: Just det! Och den där introlåten.."HIMAJAJA HIMOALABALA"
Jag: Ja, den har han också skrivit.
Mass: Ja, där ser du!
Jag: Ja, haha. Han sjöng till och med den biten själv.
Mass: Är det sant? Jag.. eller vänta, du skämtar NEJ NEEEEEJ
Jag: HAHAHAHAHA
______________
Malin: Jag undrar vad kaffe består av..
Jag: Jadu.

I feel a bit ashamed about my outfit-posts, but I guess I will allow myself to live with this for now. It's always nice to come closer to the things you despise, just like the time I read the bible to find constructive criticism towards religion. Oh well, festivaltime tomorrow in Arvika! Wonderful.

It rained awfully that day ( when the pictures were taken), and I saw flashes every second. Thought it was nice in my bus stop until a giant tree five feet away from me got hit by a lightning bolt and the top part fell to the ground and scared the life out of me.

Some IQ-slips this week:

I: Open the door! You can't shower in the middle of the day, It's an unwritten rule!
Erik: I shower, take another toilet.
I: No, I have to enter this!
Erik: Why?
I: I have to brush my teeth!
Erik: ..
_______

Mass: Haha, I like this one; "I really love the Zelda games, but what's the name of the princess?".
I: My godess, the name of the princess IS Zelda, I thought you had been play..wait. It was a joke. NO. NOOOOOO!
Mass: HAHAHA
_______
Mass: I wonder how "ananas" (pineapple) is pronounced in English, "Enenas" or "AnAnas"
I: I guess It depends on which accent you have. I think they say "Enenas" in the US
Mass: Not pineapple, then?
I: NO.  NO! NOOOOOOOOOOOO! This is so embarrassing!
_______
I: How can you NOT know what song "Your Song" by Elton John is, everyone have heard It.
Mass: Yes, but I at least recognize the song..
I: Can you name any song by Elton John at all?
Mass: Nah..or yes! The Lion King songs.
I: ..The names of them?
Mass: No..
I: Cirkle of life? Can you feel the love tonight?
Mass: That's right! And that song in the beggining of the film: "HIMAJAJA HIMOALABALA"
I: Yes, he wrote that one too.
Mass: See! I know some of them.
I: Haha, yes. He actually sang that piece alone.
Mass: Wow, that's awesome! or wait.. you are kidding! NO! NOOOOOO
I: Hahaha
_______

Malin: I wonder what ingredients coffee has.
I: ...right.

Bonjour Bonheur

 

 

Att mitt hopp om folklig glädje samt tro på mänskligheten är on la bottom of el sea är knappast en världsomvälvande nyhet. Det blir inte direkt bättre av att jag och Karin sitter och gungar då en idiot springer iväg med våra väskor som ligger 5 meter framför oss (inehållande livsbesparingar, tre kameror, våra mobiltelefoner etc). Jag springer efterblivet efter tills mina lungor ger mig smisk för sommarens rökande, och jag desperat ropar efter honom; "SNÄLLA GÖR INTE SÅHÄR MOT MIG! INTE MIN KAMERA, JAG BER! SNÄLLAAAA!!!". I desperationens hetta kan man till och med tro att sådant hjälper, att människor är kapabla till dåligt samvete - men NEJ. I varje fall så hoppar en muskelknutte ut ur sin bil likt en actionhjälte när han ser mig springa, och springer då efter rånaren. Rånaren blir så rädd att han slänger iväg allt han stulit bortsett från Karins mobiltelefon. Jag skulle göra allt för att dyrka muskelknutten för hans goda gärning, men han försvann spårlöst! Som Batman ungefär.



Igår färgades dessutom mina ögonbryn hälften svart, hälften blont. Jag ser efterbliven ut, trevligt.

Trots dessa vardagliga skavanker så har jag varit obeskrivligt lycklig (tro det eller ej!) den senaste tiden. Det beror dels på ett befintligt pirr i magen tillsammans med pirrets utlösande faktor. Dels beror det på att min favoritmänniska var på besök i ett fåtal, underbara dagar.


Vi hann med att:
* Kröka i pälsmössor och kimono
* Ha picknick i tvättstugan 00.00 på natten (en man i klänning som skulle tvätta tog dock slut på det roliga efter en halvtimme eller så)
*Hälsa på i polisstationen (för att Karin skulle tala om rånarN')
* VEVA
* Somnat svettandes bredvid varandra i en alldeles för liten säng.
* Druckit Indiskas "Cozy Christmas" te.
*Cyklat som mongolider (jag satt egentligen på packethållaren, men you get the deal) mot en sista buss som vi HANN MED!
* Upptäckt att det fanns en buss som vi INTE hann med, och att vi måste gå 6 km eller så (på vägen blev vi antastade av en man med mustasch och hans korta vän som tycker att vi är okulturella av den anledning att jag inte vill pussa indiegrabben med mustasch med en bakgrundsursäkt om att vi "båda faktiskt har mustascher". Då kan han väl pussa Hitler istället, tyckte vi).

 

That my faith in actions and humanity lies on the bottom of el sea, is hardly a revolutionary new. It's not quite improved when I and Karin are swinging with our handbags 5 meters in front of us, and an idiot are running away with them ( the handbags contained a lot of cash, two cellphones, three cameras etc). I ran after him like an animal until my lungs avenged my summer-smoking. In that moment, I screamed something like: "PLEASE, DON'T DO THIS TO MEEE! NOT MY CAMERAAA, I BEG YOOUU! PLEEEEEEEEEEEEEEEAAAASEE !!!
In the heat of desperation, It is possible to believe that people actually feel a bit guilty / but NO. In any case, a muscular man jumps out of his car as he see me running, and are following the robber, like an actionhero! The robber got so frightened that he threw away everything he had stolen, apart from Karins cellphone. I would do anything to worship the muscular man beacuse of his good deed, but he disappeared without a trace. Just like Batman!

Yesterday, a girl coloured my eyebrows half blonde/half black. I look retarded, how nice.

Despite these flaws everyday, I have been indescribably happy (believe it or not!) Recently. It depends partly on an existing tingling in the stomach with the tinglemaker. Partly becuse my favourite person visited in a few, wonderful days.

We managed to:
* Drink in fur hats and kimonos
* Have a picnic in the laundry room 00:00 at night (a man in a dress that wanted to wash ruined It after half an hour)
* Say hello to the police station (so Karin could tell about the robber)
* CRANK
* Sweat asleep next to each other in a too small bed.
* Drinking "Cozy Christmas" tea.
* Bicycle as lions (I sat on the packet holder, but you get the deal) to the last bus.
* Discovered that there was a last bus that we missed, and we had to go 6 km or so (on the road we were accosted by a man with a mustache and his short friend who thinks that we are uncultural beacuse I did not want kiss the indie kid with the mustache with an excuse like, "both of us have mustaches." He can kiss Hitler instead.).


Watership Down, fyra systrar

 



Har av två olika anledningar varit frånvarande den senaste veckan, det här är den ena anledningen. Mina två småsyskon som jag inte har träffat på sisådär 7 år och som bor i Stockholm kom och hälsade på, väldigt vackert reuntiat!

Ni vet hur det är, när man inte har träffat någon sedan barnsben. Man kan inte riktigt se personen växa upp, dem är alltid som när man sist träffade dem. Därför var det fint mindfucking att se trettonårigen Sofia med pojkvän och allt, tillsammans med en lite yngre Linnéa med ögon stora som de egentligen bara kan vara i Disneyfilmer.

(Det känns så surrealistiskt, min släkt är endast bestående av malätna medelålderskriser som ser 10 år äldre ut än vad dem egentligen är. Alla väntar på sitt earthquake som aldrig kommer, något som ska hända dem överhuvudtaget utan att dem gör något åt det. Ingen i min släkt har exempelvis funnit sin kärlek (förutom min morfar, men hon dog -nej, det är inte min mormor), ingen har enligt samhällets normer "lyckats" (förutom min morfar), och INGEN förutom min moder och hennes föräldrar har fått barn. Därför blir det surrealistiskt, det finns fortfarande en klocka som inte har smält i Dalís målningar liksom)



I have been absent this week beacuse of two reasons, one of them is shown in the pictures. My two younger siblings which I haven't seen the past 7 years came to visit us, a very beutiful reunion!

You know how It is when you haven't met a certain person since childhood. It's only possible to recall the person as the person was, and not who It is. Beacuse of that, It was pretty mindfucking to see thirteen - year old Sofia with a boyfriend and all, together with a younger Linnéa - with eyes big like a character in a film of Disneys.

( It's so surreal, my family is only made up of moth-eaten mid-life crises who looks 10 years older than they really are. They are all waiting for the nevercoming earth quake, and no one seem to do anything about It. For example, no one of my relatives have ever found "true love"  what so ever ( except my grandfather, but she died- and no, It's not my grandmother), none has according to the society-norms "succeeded" (apart from my grandfather once again). Therefore, It becomes surreal, there is still a watch that has not melted in Dalís paintings).