bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin RSS 2.0

Julpartaj À la Bauta

Här kommer lite bilder från Moas fantastiska lilla julkalas som höll hus för två dagar sedan! Det ser för övrigt ut som att min julafton kommer bli en och annan katastrof på grund av den eländiga snöstormen (som för övrigt resulterade i att jag väntade på bussen i tre timmar igår - en buss som vanligtvis går vart femte minut). Mitt största nöje på hemvägen var att räkna alla bilar som hade krockat. Hur som helst så åker vi till mina morföräldrar varje år, men nu får man inte åka den sträckan så jag är fast här med endast potatis till julmat! Dessutom så jobbar alla, så det är bara jag och min syster kvar som får fira på något vis.
Nu får bevisligen julen bli vad man gör den till (så länge jag har Karl Bertil Johnsson så är allt OK). Fortsättning följer, och här kommer finheterna;


Moas konstverk.

Jonas och Angelica

Louise. Glömde ständigt bort vad hon hette, så jag kallade henne Babe istället.

DIG-A-DINO!!

Louise (Babe) hade en vision om sköna kroppsställningar. Tror inte att alla höll med.

Och värdinnan skulle stå på fyra och låta som en gris på väg mot slakteriet. She did good.

Diesel sneakande bakom Michaela lite granna.

Men gladast var nog räven..

..och snögubben, trots sina medfödda fosterskador.


Here is some pictures from Moa's amazing little Christmas party two days ago! It looks like my Christmas is going to be a disaster beacuse of the miserable snow storm  (which incidentally resulted in waiting for the bus in three hours yesterday - a bus which usually departures every five minutes). My greatest pleasure on the way home was to count all the cars that had collided.
Anyway, we usually take a trip to my grandparent every christmas, but It's not possible to take the route to their village, so I'm stuck here with only potatoes for Christmas dinner! Everyone seem to work too, so It's pretty much just I and my sister left for some kind of pathetic try to celebration.
Now Christmas will be what you make It to; demonstrably. Quite exciting actually.
To be continued; and here's the pictures!

Julklädsel och hustak


Efter S Models fest i måndags så har jag inte kunnat tänka på något annat än gratis sushibuffé, och sedan Moas julkalas igår så har jag inte kunnat sluta tänka på något annat än hennes goda bakelser (bortsett från sushin dvs). Tror att jag slänger upp ett par bilder från både och så småningom!

Kom nyss hem efter gårdagens natt hos EdelMass. Vi avnjöt Toy Story 3 och jag var pinsamt nära på att snora ner hela hans soffa mot slutet av filmen. Blir så glad när vettiga uppföljare släpps, senaste besvikelsen var andra säsongen av Grotesco. Jag saknar Berggren..

Hjälpte nyss en äldre man på bussen att bära hem sina kassar, halvt bära honom medan han misshandlar min arm likt en rutten tomaat, gå upp för hans trappor då han bor på högsta våningen, lägga upp hans post, bryta pasta i en kastrull till honom och tända upp hans lägenhet då han tydligen var mörkrädd. Karmapointsen bara öser in, likt min benskörhet!

Since I appeared at S Models celebration, (Monday) I haven't been able to think of anything but free sushi buffet. And since I appeared at Moa's Christmas party yesterday, I haven't been able to think of anything but her good pastries.
I will probably post a couple of pictures from both of the events eventually.

I recently (about an hour ago) helped a man on the bus to carry his shopping bags home, half-carry him with my other armed which he squeezed like a rotten tomato, walked up his stairs to the top floor, broke pasta in a pot for him and lit up his apartment - he was apparently afraid of the dark. The Karmapoints are pouring in, just like my osteoporosis.

Tove Jansson Power


Bilder; *Bakade pepparkakor med pepparkaksformar av Snusmumriken och Muminpappan! Inkasserade på fina "Amandas" i Stockholm
* Vem ska trösta Knyttet för hela slanten! Är ju ändå rätt lik Skruttet, och vi båda har sannerligen samma smak på män!

Jag har varit ruskigt sjuk de senaste dagarna, turligtvis virusbetingat - vilket betyder att jag lyckats bli frisk på 6 dagar eller så. De timmar då jag känt mig bättre än andra, har min jämförelsevis eminenta tillvaro firats med en kopp kaffe.
Har annars hunnit älska Tove Jansson som sig bör. Det är verkligen uppskattningsbart med barnböcker som inte handlar om en pojke som tappat bort sin hund (skrivet som att barn vore efterblivna). Tycker att det är så himlans synd att folk bara sett en sida av Tove Jansson som visats genom en någorlunda självständig serie gjord i Japan, när det är så mycket mer! Som när familjen åker på resa, och träffar en karl på ett hotell som tycker att dem är bohemiska för att dem inte är förmögna, och som super med muminpappan en kväll på en sådan nivå att dem börjar terrorisera staden. Muminpappan river exempelvis ner en staty, och när han blir utvisad samt tillfrågad om det dagen efter så svarar han; "men den var ju så ful..".

Det är vad jag kallar en barnbok!

För att inte tala om alla fina visor och dikter kvinnan skrev, som "Misans klagomål";

En misa har jag varit i alla mina dar,
miserabel var min mamma och misären var min far
en misa har jag varit och en misa vill jag bli;
det är så skönt att sjunka in i mild melankoli.

Och om jag vore vacker och min näsa underbar,
Beundrad utav alla och dyrkad av envar,
så skulle kanske någon som vore stor och rik
tillsända mig en ros i cellofan från en butik.

Men allting har en ända och lyckan flyr sin kos;
det finns för många taggar för varje liten ros.
Jag går i månens skimmer invid den svarta älv
och plockar anemoner och tänker på mig själv.



Photos; *I made gingerbread with Snufkin and Moominpappa molds I bought at "Amandas" in Stockholm.
*Who will comfort Toffle? - all the way!

I have been terribly sick the last few days, luckily virus-conditional - which means I managed to get well in about six days. At times when I felt better than usual, my comparatively eminent mental condition got celebrated with a cup of coffee.
Otherwise, I did find time to love Tove Jansson as much as everyone should. Children's books with no story about a boy who lost his dog (written in a way which makes you wonder If all children are retarded) is very estimated. I think It's a pity that people's knowledge about Tove's genious work is more known by a somewhat independent series done in Japan (they make things up all the time, things the Tove never wrote about, which I find very unnerving).

One story I really appreciate, is when Moomin and his family is taking a trip to a quite fabolous place, they meet a man at the hotel who think they are very bohemian. Moominpappa soak with the stranger so much that they start to terrorize the city, and Moominpappa tear down a statue beacuse he think It's ugly.

It's fabulously w
ritten in a very gentle and funny way. I am quite in love with her menlancholic poems too, It is however hard to translate them into english.

Hate lives in a small town

create an avatar



Den där klänningen är så förvånansvärt varm att jag får cerebral paris i evolutionförändringen som uppstår när jag tar på den! För övrigt den som Måns skickade till mig från Frankrike! Tappade även det ena örhänget av de där två, vilket är bull deluxe då det är mina favoriter, hallelujah.

Jag vet inte hur ni i Malmö känner, men jag anser att de ändrade trafikreglerna för bussarna är outsägligt värdelösa - det har endast skapat mig elände! Skulle till triangeln imorse , dit kära 5:an gått sedan jag var fyra år och flyttade till den här gudsförgrätna staden. Men nä. Nu har bussen bestämt sig för att stanna vid stadsbiblioteket istället.  Samma sak med 33;an som har gått direkt till Edelmass härifrån och stannat precis utanför hans hus. Det var så praktiskt, och att resan tog 40 minuter gjorde saken bättre - då kunde man läsa en bra bit av en bok eller lyssna på ett helt album på sin mp3. Men NÄ. Nu måste jag genomgå två bussbyten och tre bussar för att komma till hans julpyntade hus. Lär få ångest i slutet av varje låt i väntan på Sibirien där ute.

Det här var droppen över bägaren efter förra årets homofilt sena bussar.
Skånetrafiken. Jag gör slut.

I am getting mental disorders out of the evolutionary change that occurs when I touch this warm dress in the middle of this Siberian cold. Moreover, It is the dress which Måns sent me from France! And I lost one of the earrings, which is quite sad since It's my favourite pair.

I believe that the amended rules of the road for the buses is unspeakably useless - It has only given me misery.
Bus 5 have had a stop in a place in the middle of the city called "The triangle", I mostly get off the bus there. But not anymore, the bus decided to stop at the library instead. It's quite the same thing with bus 33; I could take the bus which directly went to Edelmass's house. It was so convenient, and the trip took exactly 40 minutes - which only made the trip better! You could always read a book or listen to an entire album on your mp3. But not anymore. Now, I have to undergo two bus changes and three buses to get to his decorated house.

This was the last straw after last year's late buses. So, Malmö's public transport; I am breaking up with you.

Cheap Monday birthday party - Copenhagen

Stor döskalletårta (börjar med att den skärs upp försiktigt och fint, slutar med att en kille dansar i den), Köpenhamn som vägrar dö trots att klockan är efter 22.00, svarta ballonger, outhärdlig vinterkyla, ont i nacken, kedjerökande, vilsegående, vackra pojkar, en plånbok med en naken brud på, gudsförgätna kvarter och en varmsluftsventil som jag blev förälskad i.

Fin torsdagskväll.

A huge skull-cake (at the beginning It is carefully sliced, at the end a guy is dancing on It), the immortal Copenhagen, black balloons, intolerable wintercold, pain in the neck, chain-smoking, coming lost, a wallet with a naked girl on It, god-forsaken blocks, and a ventilator with warm air which I fell deeply in love with.

Beautiful thursday.


He slept a summer by my side


(Låten som jag inleder inlägget med är verkligen den bästa versionen som finns av "I dreamed a dream", så jag tycker att ni gör er själva en tjänst och lyssnar på den! Åh.)

Vad är upp med att baskern är blå på bilderna när den är lila i verkligheten? Man blir ju lack! Och det är en peruk jag bär, den är sådär härligt dramatisk.

All dramatik kring Les Misérables från min sida går hand i hand med att biljetterna till musikalen på Malmö opera släpptes idag! Blev så glad att jag nästan grät en skvätt, dels för att Malmö Opera är bäst, dels för att Les Misérables är bäst och dels för att musikaler är BÄST (vill inte höra något om att musikaler suger nu, ni som tycker det har antagligen inte kommit närmare finkultur än en menlös Moulin Rouge-visning med surroundsystem). Blev dockans lite mindre glad när jag fick reda på att premiären håller hus om ett år.

(The song I have used in this post i the best version I know of 'I dreamed a dream', so do yourself a favor and press play! Oh.)

I look so dramatic In that wig, and the beret is actually purple - not blue.

Well, all the drama surrounding Les Misérables from my point refers to the tickets which started selling today to the Opera in Malmö! I was so happy until I found out that the premiere will take place in October, next year.


Indien

Jag och M kom på att det inte riktigt är konsert utan glowstickshalsband, jag vill nästan köra på det varje gång jag drar iväg någonstans hädanefter. Man kan ju alltid hitta varandra, och ser dessutom lite härligt retro ut. Vilket sannerligen behövs när man klär sig lika grått som jag!

(Ny header som är gjort av en av de finaste jag känner förresten! Ni kan hitta tösen på hennes tumblr här)

Hårturbanen som jag försökte skapa såg bättre ut i utopin än på bild. Min nya, tighta, gråa kjol som jag lyckligtvis inkasserat för en tia pajade (och jag menar vadFÄN, jag är ju spinkig som få, antingen så måste den ha tillhört någon stackars maläten fånge i Auswitsch, i annat fall en formell konstutställnings-tant som aldrig har utnyttjat privilegiet att sitta ner. Jag är i varje fall outsägligt besviken.

Moa körde på lite säkrare väg vad gäller Indien-stuket. Blir så avundsjuk på folk som inte har skeva framtänder och kan le sådär utan att se ut som Marilyn Manson utan smink (därför är det en och annan plåga att följa den fantastiska niotillfem-bloggen, det där förbannade hollywoodleendet).

Såhär såg det ut. Lite indisk stämning. Lämnade kvar en smått bitter lapp där jag förklarade att konst mitt på dansgolvet går inom benämningen "paradoxalt", och att om dem nu tvunget skulle förstöra upplevelsen så hade dem väl kunnat erbjuda bra konst istället. Jag hjälper gärna till liksom.

Annars är detta ställe något av det bästa jag vet i Malmö. När dem inte har konst på dansgolvet alltså.

I and M found out that there is no concert without glowsticknecklaces. From now on, I think I'll wear one every time I find my way to something interesting. It's easy to find each other, and It is so charmingly retro! Which certainly is  a necessary accessory If you dress as gray as I am!

(My lovely friend Linn made the new header by the way! You can find her tumblr here)

The singer in the first band told us to be inspired by India, so we tried to go all in. I tried to make a turban out of my hair, but It apparently looked better in my mind..and my new (second hand) skirt broke insanely. I bet the owner before me was a formal art-exhibition lady who never experienced the privilege of sitting down.

I left a somewhat bitter note where I said that a big art-project on the dance floor would fit in the term "paradox" very well. And that If they necessarily need to have art on the dance-floor, they could at least provide better art.

Ronja 2008

 

Jag minns inte vem som sa det där om att man har olika ställen att göra av saker inne i huvudet, lådor liksom, det var säkert en av dem där berömda tänkarna. Eller det kanske bara är från någon låt. Det spelar egentligen ingen roll, poängen är.. att jag tror att jag har lyckats flytta en sak till en annan låda. Jag ville inte att du skulle försvinna, men det var ett tag som du tog lite för mycket plats. Och det är ju ingen idé om jag ändå aldrig ska träffa dig igen.

Men ibland, på kvällen eller natten, då går jag ut på balkongen, och så har jag med mig din låt, den varar i fem minuter, lika länge som en cigarett. Då står jag där, lyssnar på låten, och tänker på dig. Undrar var du är och hur du har det.

Jag gör alla dom vanliga sakerna, sånt som alla gör, tillsammans med mina vänner, ensam. Jag läser tidningar, jag går till jobbet, jag äter, jag går ut med hunden, jag går på bio.

Det händer många saker, mycket fint. Jag har många bra böcker jag inte har läst liggande på nattduksbordet. Det är ju bra. Jag har det okej egentligen, och jag tänker inte så mycket på dig längre. Det är alldeles sant.

Eller, nästan.

I do not remember who It was who said that there are different places in your head where you can place stuff, like drawers, It was most certainly one of those famous thinkers. Or perhaps, It' just from some track.
It doesn't really matter, the point is.. I think I have managed to move one thing to another box. I did not want you to disappear, but there was a time when you took too much space. And there's no point If I'm never going to meet you again.

But sometimes, in the evening or night, when I go out to the balcony, I have your song with me. It lasts for five minutes, as long as a cigarette. Then I stand there, listening to the song, and think of you. Wondering where you are and how you are holding up.

I do all the usual things, things that everyone does, along with my friends, alone. I read magazines, I go to work, I eat, I walk the dog, I go to the movies.

A lot of things is happening, nice things. I have many good books I have not read lying on the nightstand. That's nice. I'm ok really, and I do not think of you that much anymore. It is absolutely true.

Almost.