bloglovin bloglovin bloglovin bloglovin RSS 2.0

Chinese Porcelain

 
Sitter och käkar glass. Nuäre sommar, och här är del två!
Klänning här
Blus härifrån
Foton tagna av Ailera Stone

Blouse here
Dress here
 Photos taken by Ailera stone

Cerise

 
Blev tillfrågad en skön dam om jag kunde stå till tjänst som modell för en plåtning! Jamenvisstbombers kunde man det, och med en så trevlig dam sen! Som gillar garagerock och är vegetarian, så där konverserade vi mitt i Kensal Green. Träffade ett par som letade efter Freddie Mercury förgäves. Eftersom att han är kremerad.
 
Tycker att bilderna blev alldeles ljuvliga! Har lite fler, så låt oss kalla detta "del 1"!
 
Kjolen kommer härifrån, blusen är gammal och slutsåld, resten är väl relativt ointressant. 
Titta in på Aileras hemsida

 
I got an email from a fine Ailera a few months ago, who asked me if she could photograph me! Sure thing, and she was such a nice young lady! She knows her old school rock and don't eat animals!

I think the pictures came out marvelous! I've got some more, so let's call this "part one"!.

You'll find the skirt here, and take a look at Aileras website!

Tucktick

 

Tacktacktacktacktack för alla fina ord, både i mail och i kommentarsfältet! Blev så glad i det krampande hjärtat! Behöver pepp mer än någonsin just nu!
 
Skall pallra mig till biblioteket så snart jag kan och låna en bok jag har varit sugen på ofantligt länge; The land that never was! Sist jag letade efter den var för ett par månader sedan på Foyles i White City , när den inte fanns inne så kikade jag på Penguin's Classics 2013, med världens bästa omslag. Höll i Moby Dick när en karl kommer fram till mig och frågar om jag läst den, han försöker senare inleda en konversation och jag börjar få panik. Drar en ursäkt och rusar till en annan hylla. I efterhand reflekterade jag över om han bara ville vara trevlig, och om jag själv varit ohyffsad. Känns så jäkla trist att man inte kan ha en konversation med en främling som är en man. Att alltid vara rädd för att han kanske vill något mer än bara prata, att vara rädd att han ska få fel vibbar. Att man väntar på rätt tillfälle att så fort som möjligt berätta att man har en partner, men liksom inleda det på ett relevant sätt; "jaja, min partner gillar också den där boken". 
Vid tre tillfällen då jag har vandrat omkring själv på gatorna här i London så har någon himla karl sprungit upp till mig. Det är något med luften här. Vid ett tillfälle väntade jag på min pojkvän vid Picadilly, varav en kortvuxen snubbe går fram, kommenterar mitt utseende (som om jag frågat om hans åsikt?) och börjar prata om vädret. Måste ju stå kvar och vänta, så jag försöker svara drygt, tills han till slut, utan någon som helst anledning, kramar om mig hårt och inte släpper mig. Rycker mig loss och berättar att jag måste gå, tänker att jag kan vänta på andra sidan av fontänen och hoppas att han inte följer efter. Han stannar mig igen genom att berätta om hur vackra svenskor är, svarar att "jaja, visst, vackra som fan", och han drar i min arm och börjar kyssa den! Vad fan i helvetet! Vid det laget ryter jag att min pojkvän kommer när som helst, och att det nog är bäst att han drar åt helvete; varav han säger (ordagrannt!) Boyfriend? Oh gosh!!, för att sedan kuta för sitt liv. 
Intressant det här med att han inte kan ta mitt nej, men att han kan ta min partners nej innan dem setts.
 
 Till en annan poäng; varför skulle jag ens vilja tala med en karl? Karlar är för mig totalt ointressanta. Har inget gemensamt med karlar. De har av bitter erfarenhet dålig smak på litteratur, konst och allmän livsnjutning (typ mousserat vin). Dessutom klär dem sig för jävligt! 
(läser min karl det här så skall jag tillägga att han är ett undantag. puss)
(går till överdrift, men det är åtminstone 80% sanning!)
 
Tacka vet jag brudar. Ser ni mig stå i en bokaffär så får ni mer än gärna komma fram och talas vid.

 

Thank you Thank you Thank you Thank you Thank you for all the kind words , both email wise and in the comment section! I need comfort, more than ever right now !
 

I'll try to get to the library as soon as possible so that I can borrow a book I've wanted to read for a long time; The land that never was! Last time I was looking for it was a few months ago at Foyles, when I found out that they had not ordered the book into the store in about ten years - I started to look at the beautiful covers of Penguin's Classics 2013. I held a sample of Moby Dick when a man came up to me and asked me if I had read the book, later on he tried to start some kind of conversation and I started to panic. I made an excuse and rushed off to another shelf. In retrospect, I've thought that perhaps he just wanted to be nice, and that it was rude of me to not participate in his invitation to conversation (hoho it rhymes). But then again, it's not as easy as it may sound. It's so darn tragic that it is impossible for girls to have a conversation with a stranger that is a man. To always be afraid that he might want something more than just a conversation, to be afraid of giving the wrong vibes. To wait for the right time to tell the person that you have a partner; and wait for the right time to put it in a relevant context; "oh well, my partner likes that book too".

On three occasions men have walked up to me when I've been walking around alone in London. There's something about the air here. Once I waited for my boyfriend at Picadilly, whence a guy walks up to me, comment my looks (as if I asked about his opinion?), and started to talk about the weather. I had to stand there and wait, so I tried to get rid of him by giving him cold answers or completely ignoring him at times, until he, without any reason, hugs me tight and don't let me go. I got him off of me, and told him that I needed to go, thinking that I could wait on the other side of the fountain. He stopped me again by telling me how "beautiful Swedes are" (I swear, these men must have some secret meetings together to come up with the worst pick-up lines ever), I answer with a "Yeah yeah, beautiful as hell, bye", then he pulls my arm and starts to kiss it! What the bloody hell! By then, I'm pissed with a pisseness beyond the universe and start to roar about how my boyfriend will show up at any time, of which he replies (literally) "Boyfriend? Oh gosh!" and then run for his life. Interesting how he can't take my "no", but he can take my partner's before they've even met. 

To another point: why would I even want to talk to a man? Men is completely uninteresting to me. I have nothing in common with men. From my bitter experience, they've got bad taste in literature, art, and general enjoyment in life (sparkly wine). In addition, they dress terribly.
(I might go over the top here, but it's 80% true!)

If you're a girl and see me stand in a bookshop, I'll be more than happy to speak to you.
That's it!

 

Old Touch

 
Old Touch i Stockholm, för två år sedan.
 
Här har det varit tyst. Har haft ett par ganska jobbiga veckor. Min datorskärm gick sönder (måste ha stampat på datorn på något vis), blev attackerad av en man när jag gick hem från jobbet en kväll (vilket har lämnat mig med grov panik varje gång jag slutar sent, men tar numera alltid med gympadojorna så jag kan springa hem under sådana dagar), och så jobbar jag livet av mig, sex eller sju dagar i veckan. 
 
Får ångest över att jag gav upp kurserna av tidsbristen. Tänkte att min C-uppsats var så, så bra. Hade efterforskat och läst i veckor, blev ekstatisk när jag insåg att ingen hade gett sig in i ämnet så pass djupt som jag hade tänkt göra. Nu blir den inte ens av. Är bara så himla, himla besviken på mig själv, samtidigt är det inte mitt fel, eller så är det det, och åh, vad vet jag.
 
Läste igenom min dagbok och det jag skrev som nyårslöften förra året. Hade lovat att jag skulle skriva klart något förra året, en roman. Den har aldrig riktigt påbörjats, så jag gav samma löfte i år (litade inte helt på mig själv, så jag sa till Dario att om han skriver en novell så skriver jag en roman, det blir som en tävling, och sedan skulle vi läsa varandras texter i slutet av året - skall man bli förvånad över att ingen av oss har börjat?).
 
Det är så tragiskt att vara så fruktansvärt besviken på sig själv. Känna att man har något, men att man inte kan ge utlopp för det. Hade jag verkligen suttit med alla papper under alla kvällar efter arbetet så hade jag väl kunnat skriva klart den där uppsatsen, börjat på den där romanen, målat en oljemålning eller vad som helst! Istället 
 spenderar jag den tragiska tiden jag har på att stampa sönder min dator och råka ta båda hemnycklarna så att herr sambo blir innelåst hela dagen.
 
Hela det här sättet att leva på är ett sådant slöseri med tid. Det är som att jag, eller vi, väntar på att något omsvepande skall hända som ger oss en chans till att använda vår kreativitet, och intalar oss själva att det som är nu bara är en tidsfördrift tills det sker. Så är det inte. Jag fyller tjugotre i år, och jag är trött på att vänta.
 
Nu sätter vi igång. Genast!
 
Jag behöver pepp. Skicka mig ett mail, eller en kommentar, säg att jag är uppskattad, tack. Det behöver jag. 
 
 
It has been quiet around here. I've had a couple of pretty tough weeks. My computer screen broke down (must have stepped on it in some kind of way), I got attacked by a man as I walked home from work one evening (which have left me with serious panic attacks every time I work a late shift, I'm always wearing my sneakers so that I can run home from the bus during those days). I'm working like an iditot as well, six or seven days a week.
 
I feeel bad about giving up on my university courses due to lack of time. I thought that the last essay I was about to write for my bachelor's degree was so, so good. I worked for weeks with the research, and got a feeling of ecstasy as I realized that no one had studied the subject as deeply as I intended. It seemed spot-on! Now, I won't even write it. I'm so awfully disappointed with myself.

I read through my diary and the last year's New Year's resolutions. I had promised to finish a novel, but I haven't even started on it. I made the same promise this year, and well, it looks like i've saved it for yet another year.
 
It is so tragic to be so terribly disappointed at yourself. To feel like you can do something, but you just don't. I suppose I could have written my essay during my free evenings, or write on the novel, or paint an oil painting, or whatever! Instead, I spend the tragic hours stepping on my computer screen and accidentally take both of the keys to the apartment so that my partner gets locked inside all day.

This whole way of life is such a waste of time. It's like I, or we, are waiting for something to happen that will give us a chance to really use our creativity, and we keep telling ourselves that the time now is only pastime we're playing with until it's actually happeing. It won't. I'll turn twenty-three this year, and I'm bloody tired of waiting.
 
I need to do something. Now!

I need some motivation. Hit me with your encouraging words!


Kensal Green


 
Älskar kyrkogårdar. Vackra små inkarvade stenar, byggnader och tystnad. Bor nära den här fina, där Freddie Mercury kremerades.

 
 

8 Mars

Drog på min enda lediga dag förra veckan på förutbestämda äventyr. Var så stolt över alla vandrande kämpar på Oxford street, och skämdes lite för att jag inte kollat upp saker innan så att jag hade kunnat vara med!
Sedan gick vi till Convent Garden och köpte oss semlor + bryggkaffe. Gu vad jag har saknat bryggkaffe! Skicka mig en någon!
Efter semlamättnaden drog vi oss vidare Sir John Soane's Museum, vilket var fantastiskt! Man fick dessvärre inte fota inomhus, men gå dit om ni har vägarna förbi! Magiskt!
Vi hälsade på St Pauls Cathedral, men drog oss inte in. Bestämde oss för att gå till Tate Modern istället.
Där såg vi "bra" och "innovativ" konst. Trodde inte det fanns folk som verkligen tyckte om sådant här, blev skrämd till livet när en kvinna i min egen ålder pratade med sin vän om hur Pollocks tavlor talar om relationen mellan människan och naturen. Blir förbannad när folk står och tittar på sådant här i över två minuter. Enda värda konstnären var Meredith Frampton, googla henne!
Helhetsintryck. 
Avslutade på en av Londons äldsta barer (älskar namnet!?), beställde en chevré och pommes, visade sig att osten av friterad och att pommes fritesen var torra. Gå inte hit och käka!



I was so proud of all the women on Oxford street this saturday! Wish I had been a part of the parade as well, I need to look things up in the future. Then we went to the Swedish bakery in London to get some Semlor and drip coffee, followed by Sir John Soane's Museum (Photographing wasn't allowed, but I highly recommend it! It was magical). Then we went to Tate Modern, where we saw awful art in an awful building. Thought I was going to die when a woman in my age stood in front of a Pollock painting and talked about how the painting exposed the human relation to nature. People looking at the crap over two minutes piss me off. The only painter worth seeing was Meredith Frampton! Google her!

Then we went to Ye Olde Cheshire Cheese, the food was terrible.
 









 

Rutiga Kappor

Hejhej. Såhär såg jag ut när jag promenerade på Oxford Cirkus och blev fotad för Nylon Magazine för ett par veckor sedan!
Såhär blev frippan sedan! Är mycket nöjd. Vet inte vad jag ska göra med det yttersta delen av håret, då det fortfarande är så himla slitet, medan resten är mjukt och lent. Något tips?! Någon beautyexpert?! RÄDDA HÅRET, DÖD ELLER LEVANDE.
 
 Kappan är förresten härifrån och kjolen härifrån!

 
Hi! At the first picture you can see what my hair looked like when I walked around Oxford Circus and got photographed by Nylon magazine a couple of weeks ago, and at the rest of the images you can see what it looks like now!
 I'm very satisfied.  I don't know what I should do about the outer part of the hair though, as it's very worn, while the rest of it is soft and smooth. Any tips?! Any beauty experts?! Save my hair!

Coat here and skirt here

naah


 
Målning av Stanley Thompson.

(Ser ut som Tarzans morsa)
Är mest ledsen över hockeyfinalen nu, uppdatering om saken kommer!

Kjol här, blus här

 

Painting by Stanley Thompson.
Skirt here, blouse here

Dolce & Gabbana SS14 Hair

 
DÖR.

Burgundy

 
Här står jag alldeles vinröd! Kappan (dör så fin alltså) är härifrån, och tröjan härifrån! Resten second hand. 
 
Glömde att skriva ner min postnummer när jag gav Linn min adress för julklappsutbyte! Hade gett upp hoppet för länge sedan när ett grönt paket med "Try Acton" i stor svart text låg på förstekvisten! Fylld av saltlakrits, fina teckningar, en Knyttet kylskåpsmagnet, och ett vickande dinosauriekort!! Hur bra? 

Trevligaste grejen någonsin! Åt upp saltlakritset på stubben och låtsas att Herr köttätare är en oviraptor (ser ut som det, eller hur?). 
 
Burgundy from top to toe (almost)! You can find the coat here, and the sweater here! The rest is second hand!
 
 I forgot to write down my postcode when I gave my adress to Linn for a Chistmas gift exchange! I had given up all hope when a green parcel with "Try Acton" written with a black marker showed up at my front door! All filled with salt licorice, some of her artwork, a "Who will comfort Toffle?" refrigerator magnet, and a dinosaur card! How nice isn't that?
 

Bist du Bei Mir

 
Hittade en så himlans fin blomkrans på Kensal Greens kyrkogård, det kändes som vår bland alla tempel. 
Klänningen här, låtsashästsvans här.

Kände doften bara en kaffebryggare kan kasta ur sig när jag sprang in på Bageriet i London för att köpa två semlor häromdagen. Måste tillbaka och tag en kopp! Om inte en läsare villl skicka en bryggare?! Ja tack. 
Annars så är jag mest orolig. 
OROLIG ÖVER OS!? 
Vad vad vad, varför ska tre spelare bli sjuka? Varför? Och varför just dessa spelare? Nu har vi bara (ena) Sedin och Henrik Lundqvist att leva på. Piss! Har sett fram emot vinter-OS så himla länge nu, för ingenting! Vi har inte en chans mot äckelCanada om vi knappt kan spöa Schweiz. Blev inte direkt bättre när den amerikanska (eller kanadensiska? Kan inte höra skillnaden) kommentatorn här borta började prisa Schweiz målvakt och totalt dissa Lundqvist, blev så förbannad.

Är så jäkla deppig. Klippte mitt hår ännu mer, så nu ser jag ut som en 60-tals pojke.
(Gillare) Visar snart!!

 
I found a beautiful floral wreath on Kensal Greens Cemetery, it felt like spring!
Dress here, and ponytail (..) here

I felt the scen of coffee that only drip coffee can make at Bageriet in London, when I bought two Semlor. Got to get back and get some!
Apart from that, I'm worried. 
WORRIED ABOUT THE OLYMPIC GAMES.
What what what and why did three players have to get sick? Why? And why those three?  The only players we can live on at the moment is (one) Sedin and Henrik Lundqvist. I have been looking forward to the Winter Olympics for so long, for nothing! We don't stand a chance against Canada if we barely can kick Switzerland's butt. It didn't get better when the American (or Canadian? I can't tell the difference) commentator started to praise Switzerland's goalkeeper and totally diss Lundqvist. 

I'm so damn depressed. Anyway, I cut my hair even more, so now I look like a 60's boy. 
(I like it) I'll show it to you soon!
 

Mes Dames AW13

Lite sent ute, men! 
Snarkar ganska hårt när det kommer till mycket inom modeindustrin (finns hundratals undantag förstås, men så finns det tusentals modeskapare också), åt Mes Dames snarkar jag däremot aldrig! 
Varje kollektion är inspirerad av en fantastisk kvinna, i AW13 är det Christine Granville.  Är dessutom facet för kollektionens lookbook, och hurbraärintedet. Kände mig som en rysk spion!

Nå, in på hemsidan nu medan det är rea!
SS14 Fashion Week visningen här.

 
 One of my absolute favourite brands is the Swedish-French brand Mes Dames. Every collection is inspired by a remarcable woman, in the AW13 collection it's Christine Granville. I'm also the face of the collection's lookbook, andhowniceisntthat? 

Be sure to visit the website before the sale ends! 
Watch their SS14 collection on Fashion Week here.

Marble Arch

 
Kjol, Tröja

Vi tog oss en tripp mot staden och avslutade i Marble Arche med det fina solljuset! Fann ett vackert tempel mitt i alltet, vill i dessa stunder omfamna London och ge staden en kyss!

För att övergå till sämre saker.

Som jag berättade sist så har jag en del drastiska berättelser och förteelser att klaga över, har fått öroninflammation och träffade en läkare för det. Hade ont och var förbannad. Läkaren berättade att jag aldrig bör bära det enda smycket värt att bära; örhängen!  Tydligen är min hy överkänslig mot allt, och det är därför jag har öppna sår i mitt ansikte hela tiden. Blir så förbannad! Vafan, vem bryr sig om det handlar om att vara överkänslig mot nickel, jag är tydligen överkänslig mot hela världen när det kommer till örat! Vafalls! Inte nog med det. Den här öroninfektionen har jag haft i ungefär två veckor, väntade på mitt Europeiska sjukförsäkringskort eftersom att jag tänkte att det vore mer praktiskt vid ett besök som möjligen bara skulle inträffa en gång. Nå, efter att jag har vandrat omkring i fruktansvärd smärta i dessa veckor och fått min läkartid så visade det sig att jag inte behövde visa det förbannade kortet från första början! Gick fram till receptionen, frågade den första läkaren, den andra läkaren, receptionen på övervåningen - ingen ville titta på mitt himla kort! Vad är grejen med det?!
Trots detta fanns det skyltar på hela sjukhuset som talade om att man minsann måste visa det förbannade kortet! Vilket hyckleri!

Och vad är grejen med att det kostar 1500 spänn för ett tio minuters besök hos en privatgynekolog? Kyss mig i arslet, London!  

 
 

Skirt, Sweater

We walked around town and finished at Marble Arche with the nice sunset. Found a beautiful temple in the middle of everything, it's moments like these I want to embrace London and give the capital a kiss!

Then things turn around. 

I have some dramatic phenomenons to complain about. I got an ear infection and met up with a doctor to get rid of it. I was in pain, and pissed. The doctor told me that I apparently never should wear the only jewelery worth wearing: earrings! Apparently, my skin is allergic to everything, which is why I have eczema around my face all the time. For god's sake, who cares about people being allergic to nickel, my ears can't handle anything. This is just terrible. And it gets worse. I've actually had this ear infection two weeks before meeting the doctor, since I've been waiting for my European health insurance card (in case I wouldn't make more visits). So, I've been strolling around with this terrible pain in weeks, and when I got the doctor's appointment, I apparently didn't have to show them the damn card in the first place! I went to the front desk, asked the first doctor, the second doctor, the reception upstairs - no one wanted to look at it! Despite this, there were signs throughout the hospital with a text saying that people had to be prepared with the damned card! Hypocrisy!

And what's up with having to throw up 150 pounds to get a ten minutes visit to a private gynecologist? Kiss my ass, London! 


Wedgwood Skålen

 
 Förra veckan var en vecka av grov borderline. Jag hade budat hem den här magnifika skålen till mig själv på ebay, och douchen som sålde den var trögaste snigelsköldpaddesengångaren man kan tänka sig. Hela fyra gudsförgätna dagar tog det! Fyra dagar av förväntansfull hemvist som möttes av nederlag.
 
Kom inte och säg att det inte är det vackrast du sett på internätet idag, för det tror jag på när jag vill. 

Har mer drastiska berättelser och förtelser att klaga över, mer om det nästa gång! 
 
 
Last week was a week of rough borderline! I won this magnificent Wedgwood bowl on ebay, and the douche who sold it was the slowest snailturtlesloth imaginable. It took four entire days to get it! Which I wouldn't call a long time if I didn't long for it so much! 
 
Don't tell me that it isn't the prettiest thing you've seen on the internet today!
 

Swinging London


En 60-tals inspirerad klädsel! Nu när man ändå är i London! Kjol här och blus här!  Mitt internet har varit nedlagt i flera dagar, och mina landlords vägrar svara i telefon och fixa saken! Blir helt galen.alltså. Vi ses när dem har skärpt sig! 

 
 
A 60s inspired look feauturing the She Bop Skirt and the Austin Powers shirt from Miss Patina